Men herrejävlar.

Vad har det tagit åt er, Liverpool? Vad gör ni med er själv? Vad gör ni med fotbollen?

Alla kommer ju att dra paralleller till Chelsea-matchen förra veckan, men i mina ögon var den här faktiskt större, roligare och bättre än den någonsin var.

Och tro mig – det här krysset gjorde ofantligt mycket ondare i Liverpool-hjärtan än den förlusten gjorde då.

Den är väl körd nu, den där oåtkomliga ligan.

Med tio minuter kvar var ju det här på väg att bli matchen som övertrumfade de där dubbla 4-3-matcherna mot Newcastle i mitten av 90-talet. Det stod 3-3 då – och man bara väntade på att Fernando Torres skulle ta klivet över gränsen till odödligheten med ett sånt där ligavinnande segermål som inte ens Robbie Fowler någonsin kunde göra.

Nu blev det inte så. Nu blev det istället Andrej Arsjavin som gjorde sig själv till legend.

Men i alla fall… Den första av de där 4-3-matcherna mot Newcastle utsågs ju häromsistens till den bästa Premier League-match som någonsin spelats. Jag vet inte om det är känslorna och kvällen och ligaspurten som springer iväg med mig – men just nu vill jag fan i mig lyfta upp den här matchen ännu högre.

Den bästa Premier League-match som någonsin spelats ägde rum den 21 april, 2009.
***
Målen:
0-1, Arsjavin
1-1, Torres
2-1, Benayoun
2-2, Arsjavin
2-3, Arsjavin
3-3, Torres
3-4, Arsjavin
4-4, Benayoun
***
Ni minns väl förresten hur den där klassiska 4-3-matchen 1996 blev dödsstöten för Newcastles titeljakt den våren?

Kevin Keegan visste det när han summerade intrycken efter slutsignalen, men han vägrade ändå att släppa sin fundamentalistiska fotbollstro:
– Okej, vi förlorade, men vadå? Det var en klassiker, en fantastisk match. Vi kommer att fortsätta spela på det här sättet – annars slutar jag.

Rafa Benítez skulle aldrig – aldrig! – säga något liknande, men alla de som gått på vulgärbilden av honom som en tråktränare har fått en del att tänka på de senaste veckorna.
***
Hemma i garderoben har jag en Zenit-tröja med nummer 10 på ryggen och namnet Arsjavin skrivet med kyrilliska bokstäver.

Jag är väl egentligen inte så särskilt mycket för att ha Arsenal-spelares tröjor hemma, men skulle ändå aldrig få för mig att göra mig av med den här.

Jag har varit hänförd av Andrej Arsjavin från första gången jag såg honom, över EM-slutspelet i sommar fram till och med den här helt bisarra uppvisningen i avslutningsteknik.

Han är symbolen för det nyrika, plastsnygga, självförtroendestinna Putin-Ryssland – och han kommer otroligt nog undan med det. Ni missade väl inte hans första stora intervju med en engelsk tidning, i Daily Telegraph häromveckan?

I så fall kan jag inte undanhålla er några kvicka utdrag:
– Now I’m in a hotel. Next week I will move. I have to settle. Everything is difficult. For example, to get an agreement to rent a house. Everybody is speaking and telling me things but afterwards, when I see it on paper, it is not what I heard. I think the quality of life, especially for people with money, is better in Russia than here. Here there are lots of rules and laws. In Russia, if you have money, you can break the law.

– I had a problem at my first school. I was sat at the front of the class, right in front of the teacher. We were checking a mathematical problem. My answer was right but I had some marks [doodles] on my paper. The result was good but because of the marks she did not give me the top mark. I said, OK, if you don’t give me the top mark, I will tear the journal that she used to put the marks in. She did not believe so I said, no problem. I tore it in half. And I was thrown out of school.

– I have already got three books! They are not like books, they are like journals. I did not especially want to say anything, it was not my idea. The man who looks after my website wanted to do it and I said I’d help – and he produced three books in four months!

The russians are indeed coming.

/Erik Niva