Heaven and hell.

Efter 9 minuter så prickade Michael Essien bollen med en omöjligt flygande vänstervolley som susade upp i krysset från 25 meter.

Efter 92 minuter så missade Michael Essien bollen med en enkel petning. Sekunden senare böjer Andrés Iniesta upp den i nättaket med en fenomenal yttersida.

Fuck me.
***
En sak har jag kunnat konstatera under de senaste veckornas bloggande, och det är att inget aktiverar kommentatorsfältet här som en domslutsdiskussion.

Själv är jag kluven. Jag tycker egentligen att för stor del av dagens toppfotboll ägnas åt att fånga domare i mikroskop, men vafan… Det är semifinalkväll i Champions League, och alltså inte en timme att ducka för det enda som folk just nu snackar om.

Alltså. I tur och ordning – så här ser jag på nyckelbesluten för Tom Henning Øvrebø, psykologen från Oslo.
* Minut 25. Dani Alves blockerar Ashley Cole decimetrarna innanför Barcelonas straffområd. Øvrebø tar det enkla beslutet, och flyttar ut till en frispark. Själv tycker jag att indirekt frispark för obstruktion vore det helt korrekta beslutet, men tycker faktiskt att det finns ett mått av sunt förnuft i bedömningen att situationen egentligen inte motiverar en straff.
* Minut 56. Didier Drogba kämpar sig loss från Yaya Touré, och mittbacken försöker reparera med en desperat glidtackling. Han träffar först Drogba, sedan bollen. Borde varit straff.
* Minut 66. Nicolas Anelka går in framför Éric Abidal efter en Drogba-skarv, och när Abidal försöker hinna ikapp så krokar han möjligen lätt balansen ur Anelka. Det är nog frispark, men ”målchansutvisningen” är hur som helst felaktig. Anelka var såpass långt ut i högerinnerläge att Barcelonas täckande mittförsvarare hade hunnit skära av honom.
* Minut 82. Anelka försöker få bollen förbi Gerard Pique med en nätt lyftning, men träffar katalanens hand. Armen befinner sig absolut i ett ”onaturligt läge ut från kroppen”, men lyftningen kommer från väldigt nära håll och Pique gör ingen rörelse med arm mot boll. Det finns ingen avsikt från honom att ta med handen – någon sådan hinner han inte ha, så… Jag hör att de säger annorlunda i Viasat-studion, men enligt regelboken som jag läser den – ingen straff.
* Minut 94. Samma sak igen, egentligen. Michael Ballack drämmer iväg en volley, och en fegt täckande Eto’o vänder ryggen till och sträcker upp armarna med ryggen vänd mot bollen. Någon avsikt att ta bollen med handen har han inte – och så vitt jag begriper reglerna så är det alltså vad som ska bedömas.

Det är ju möjligt att jag har fattat något fel, men jag har suttit igenom dussintals informationsträffar då domare tjatat om det här. Det är avsikten som ska bedömas, och armens position är egentligen helt underordnad. Fifa-reglerna säger såhär: ”Handling the ball involves a deliberate act of a player making contact with the ball with his hand or arm”, och preciserar sedan: ”The position of the hand does not necessarily mean that there is  an infringement”.

Någon med annan handstolkning?

Totalt sett kan man konstatera att Tom Henning Øvrebø drabbas av en extremt svårdömd match – precis som en match på den här nivån ofta blir – och klarar det sisådär. Han gör två grova felbeslut, och även om det ena kan sägas neutralisera det andra så är det bara i matematik som två minus kan bli ett plus. I fotboll så finns det få saker som är lika irriterande som en domare som fastnat i ett psykologiskt kompensationsmönster.

Framförallt har han ändå en satans, jäkla otur. Chelsea gjorde en betydligt bättre match än Barcelona gjorde, och vinner matchen 90 gånger av 100. Slutar bara matchen 1-0 så kommer Øvrebø undan på ett helt annat sätt än han gör nu.

Men det är väl som det är. Bra lag har tur, och Barcelona gör mål i 93:e minuten. Bra domare har tur, och Tom Henning Øvrebø hamnade fel den kvällen han verkligen behövde hamna rätt.

/Erik Niva