Okej, nu får det vara nog med Champions League-glamour för ett tag. Innan helgen bleknat alldeles för mycket i minnet var det ju en annan grej jag tänkt ta upp innan jag glömt bort det fullständigt.

Som ni såg gjorde ju Diego Milito hattrick i Genoa-derbyt mot Sampdoria, och enbart det hade ju räckt för att göra honom till evig legendar i den rödblå halvan av Genoa. Men såg ni bilderna från hemmamatchen före?!

Milito var ju redan den förlorade sonen som sagt nej till ett mycket mer lukrativt bud från en engelsk klubb – som vi kan kalla Tottenham, eftersom den heter så – för möjligheten att återvända till det Genoa han kommit att kalla sitt hem.

Han pratar regelbundet om hur han inte kan tänka sig att spela för någon annan klubb, om hur Genoa finns i hans blod – och när en skada hindrade honom att spela mot Lazio så ställde han sig helt enkelt på Gradinata Nord och följde matchen tillsammans med de andra Genoa-fansen.

Och nu så till andraledet i den berättarform vi kommit att överdosera på här i bloggen – från det aktuella exemplet till de historiska motsvarigheterna.

Varför gå över ån efter vatten? Det absolut största tillfället då en livs levande ikon ställt sig bland de egna fansen kom ju i Kalmar häromåret, då Glenn Hysén blandade sig med de andra änglarna och – felaktigt! – deklarerade att Tobias Hysén var klar för Blåvitt.

På det internationella planet så är väl Francesco Totti i Curva Sud det mest klassiska ögonblicket jag kan komma på, men det hittar jag ingen bra rörlig bild på. Det gör jag däremot på när Tottis stadsnemesis Paolo Di Canio klättrar in i Curva Nord.

Från Sydamerika så är jag väldigt svag för det här klippet, som visar hur Bordeauxs argentinske bombare Fernando Cavenaghi fyller sina söndagseftermiddagar då han är hemma i Buenos Aires. Det här är alltså River Plate-hårdingarna i Los Borrachos Del Tablón – och snubben som rider axlar och viftar flaggor är alltså Cavenaghi.

Vad har vi mer? Jag vet att bröderna Neville ibland stod i Man United-klacken på bortamatcher då de själva var skadade – de ska till och med ha sjungit med i sångerna – men sedan börjar det väl ta stopp.

Eller?

/Erik Niva