Friends and comrades – that’s that.

Det har blivit dags att koncentrera sig mer på förlossningsavdelningar och förläldraledigheter, mindre på fotbollar. Med en knapp månad kvar av säsongen kliver jag alltså av bloggtåget, trots att många av de största frågorna fortfarande är obesvarade.

* Ska Barcelona verkligen ställa Sylvinho mot C-Ron?
* Håller hela nordöstra England på att sjunka rätt ner i havet?
* Hur kommer det att se ut när Marseille imploderar?
* Är Bengt Andersson aktuell för Milan, i samband med sommarens föryngring?
* Snittar Džeko-Grafite mer eller mindre än fem mål per match under slutspurten?
* Hur fan ska Everton komma runt det absurda ny-fotbollsproblemet att de bara fått 26 000 biljetter till sin största match på 14 år?
* Finns Robert Laul på riktigt?

Jaja, those are all questions for another man – och ni får rätt och slätt klara er med Simon Bank framöver.

Men vafan, det var väl kul det här?! Vi startade bloggen i höstas för att se om det fanns något värde i ett forum där vi tog upp de dimensioner av den internationella fotbollen som inte rymdes någon annanstans. En stor del av tanken var också att verkligen öppna upp torget för diskussion, att i möjligaste mån svara på läsarsynpunkter och för första gången skapa en svensk fotbollsblogg där kommentatorsfältet faktiskt tillförde något istället för att enbart vara deprimerande.

Det har väl gått bättre och bättre – och på det stora hela rätt okej?! Heder åt alla er som har bidragit.

Känn er nu fria att komma med egna synpunkter, funderingar och förslag. För egen del tänkte jag väl göra en utvärdering av det hela nu, och ta ställning innan säsongerna mullrar igång igen framåt sensommaren.

Ska man bygga om bloggen på något sätt? Ska man köra på likadant? Eller ska man helt enkelt packa ihop och lägga ner? Grundkänslan är väl att det är klart att vi ska köra även nästa säsong – varför i helvetet skulle vi inte göra det? – men kanske i en något modifierad form.

Nu är det hur som helst dags att knyta ihop fredagssäcken. Jag förväntas väl säga att ni ska vara snälla mot Simon, men… Give him hell! Det är rätt troligt att jag gör ett blogginhopp under U21-EM, men därutöver tar vi sikte på nästa säsongsstart.

´Til then – ta-ra.

It’s been emotional.

/Erik Niva