Jag har tappat stinget. Förra helgen var det bröllop, i lördags lämnade jag planeten fotboll för att under ett dygn ägna mig åt en återträff med Kinna IF:s juniorlag m/1991.

Men det fina med internet är att man alltid kan komma ikapp.

Så låt se… vad hade vi i helgen?

Ja, först och främst det här, förstås. Men det noterade ni ju allihop.

På öarna var det Derby Day igår.

I Manchester inventerade Ferguson sina lugn-oaser och sina sulky stars medan de joggade hem 2–0 mot City. Ska man läsa in något i Ronaldos bäbisuppförande så var det nog mest positiva saker. Han vill nåt.

Annars? Teves såg tajt ut. Och Aaron Lennon var på besök.

I London bröt Hiddink säsongens märkligaste hoodoo när Chelsea – efter fem missar – lyckades slå ett big-four-lag igen.

Mest uppseendeväckande var att både Cesc och Wenger anklagade Didi Drogba för att – håll i er nu – HA FILMAT! Shocking.

Lördagsrester: Liverpool hade med både Stevie Wonder och Nando Torres mot West Ham. Nuff said. Game over på en minut.

Mer match för pengarna i Hull. 1–2 mot Stoke. Falluckor öppna. Phil Browns head-set vibrerar. Snyggast? Liam Lawrences new-balls-belter of a goal för 0–2.

I kväll stannar världen för att se vad Mark Viduka kan göra i den match han rankar som den viktigaste han någonsin spelat. Det betyder en del. Fog on the Tyne, och det kommer att kännas märkligt för många att se Viduka försöka sänka sitt gamla Boro ner i det eviga mörkret.

Eller hur, Alistair Griffin?

Och, för redovisningspliktens skull: Tottenham did have Ledley at the back mot Everton. Klubbkaptenen har annars ägnat helgen åt att sitta inne, bråka med dörrvakt, anklagas för misshandel och rasism. En ovanlig spelare i en vanlig Premier-League-player-kind-of-utekväll.

Kvällen före.
Dagen efter.

Helgens stora match var förstås kvalsemin Millwall-Leeds, med en polis på två nerresta Leeds-fans. Ingen end-taking, inga våldsamma slagsmål – bara rätt många som inte kommer att kunna gå på fotboll på rätt länge.
New Den.
Same old Millwall.

Och här någonstans hade Kenny Pavey stått om han inte varit upptagen med Häcken.

Annars är månadens man i engelsk fotboll en Evertonian. Kulturminister Andy Burnham har vi skrivit om förut. Nu skriver vi bara under på hans åsikter.

•••
•••

North of the border spelades årets tyngsta titankamp, och tack vare en tap-in av Steven Davis – som visar vikten av att behålla farten i ett anfall, även när det bara ser halvfarligt ut – talar allt för att pendeln svängt över till Rangers-sidan av Glasgow. Första titeln sedan 2005 på väg in.

Dessutom var det en lugn lugnare matchdag än vanligt.

•••
•••

Över kanalen, över gränsen, in på Stade de France och rakt in i en söderhamns-tragedi.

Rennes var ju i cupfinal, för första gången på en och en halv evighet. De hade tagit sig dit utan att släppa in ett enda mål på vägen, och kapten Petter Hansson var skadad men tillräckligt frisk för att spela.

Det var, helt enkelt, en väldigt speciell dag. Två lag från Bretagne möttes, för första gången någonsin, i en cupfinal – och L’Équipe gjorde om hela tidningen till ett bretagneblad. Historia, historia, en fruktansvärd historia.

Gillar man underdogs gläds man åt att Guingamp och Eduardo dos Santos vände och vann med ett kampmål med sju minuter kvar.

Gillar man Petter Hansson känns det ofantligt tungt alltihop.

I går kom Rennes hem till Bretagne igen. De togs emot av 500 fans och borgmästaren.
– Det finns inga ord som kan göra vår besvikelse mindre. Men jag minns den formidabla prestationen i den här cupen, vi får inte glömma de stora ögonblicken, suckade Guy Lacombe.

•••
•••

Upp en bit till! Och ner! The curse of Schalke togs till hittills otangerade nivåer i helgen. Det räckte alltså att Felix Magath tillkännagav att han ska träna Schalke för att hans Wolfsburg skulle rasa ihop totalt.

Mario Gomez hängde en nick efter en halvminut, lyckades med en offsidefälle-fälla efter en halvtimme, gled iväg till ett kvalitetsmål med vänstern efter paus och tryckte in en klinisk nick som dessert.

Och så gjorde förstås allas vår Super-Bosna-Dzeko ett också.

Vill ni ha mer? Okej. Werder och HSV fortsätter leva i sin egen upplaga av Groundhog Day.

Bremen vann den här gången också, tack vare portugisklumpen Hugo Almeida.

På annat håll fortsätter FC Ribéry att stapla poäng så fint så. Enda missen de gjorde mot Cottbus var att Butt inte släppte in Timo Rosts fina cykelspark.

Nu blev det alfapet-namnet Kuba Blaszczykowski och Hoff-Demba Ba som gjorde upp om diplomet för helgens tyskmål istället.

•••
•••

I Serie A nöjer vi oss med att konstatera att Super-Mario fortsätter sitt korståg mot läktarna och ribborna, men att Marcolini och hans grabbar ställde in sköldfesten. For now.

Och om Bologna hänger kvar SKA de i all hederlighet namn resa en staty utanför Dall’Ara-stadion, och den statyn ska se ut exakt som Marco Di Vaio.

Mer att rapportera från stöveln?

Skulle väl vara en romersk raket i så fall, fast den inte betydde nåt.

Och att det här rövarbandet är tillbaka där de hör hemma.

•••
•••

Spanien? Ni har redan insett att Barça visade både alla kvalitéer som skickat dem till CL-final – liksom all den naivitet som gör att de inte är favoriter i den.

•••
•••

I Turkiet verkar det som att guldet trots allt blir kvar i Istanbul, hos lillebrorsorna i Besiktas. Jag har sett dem för lite i år, men ni som följer dem mer noggrannt kan kanske berätta om det finns något i hela världen som säger att Bobo inte skulle klara sig alldeles utmärkt i Premier League?

•••
•••

Grattis, Porto! Campeões!

•••
•••

Så lite svenskskörd på det, och som helt-jävla-vanligt är det Eredivisie som levererar.

Andreas Granqvist gör bara Maradona-mål i år (58 sekunder in), men lika imponerande är Marcus Bergs cheeky hälavslut alldeles i början av klippet.

Patrik Vingelben gjorde ett tröstmål mot AZ. Hans andra för Heerenveen.

•••
•••

Undrar ni hur Fredrik Ljungberg har det?

Jo, efter det här är han mest diplomatiskt sur på de transatlantiska domarna.

•••
•••
Och om vi nu är över på den sidan Atlanten var annars helgens i särklass största match Rosario-derbyt mellan Rosario Central och Newell’s Old Boys.
If you’re in it for the goals är det förstås Newell’s egenutbildade hjälte Mauro Formicas mörsare (1.50 in) som får igång er. Men det är ju publikbilderna som gör det mödan värt.

•••
•••

Och med det som uppvärmning kanske ni är redo för 2009 års vackraste mål hittills? Från crossbollen, via dribblingarna till den sista Cruijff-vändningen och avslutet: Nilmar mot Corinthians.
Bättre än Granqvist.

•••
•••

Så dribblar man. Nu vet ni det. Simon Banks grundkurs i fotbollsteknik.

De av er som inte klarar det kan alltid kompensera det med att träna frisparkar istället. Det har RSCA:s Mbark Boussoufa gjort.

•••
•••

Vi har klarat av helgens frispark, helgens dribblingsräd, helgens svenskmål, helgens cykelspark och helgens kanoner.

Nåt annat… jo, just jävlar, helgens märkligaste biljardstöt. Tack vare grabbarna på 101greatgoals har vi hittat Pedrão, för Sport Recife mot Gremio Barueri.

•••
•••

Med det tror jag att vi är redo för en alldeles ny vecka.

Om det känns måndagsjobbigt ska ni bara se till att tänka på att det kunde varit värre. Ni kunde, till exempel, varit fans till Crvena Zvezda. Det här är månaden när styrelsen sagt upp sig, tränaren Cedomir Janevski lämnat och man sjunkit djupare ner i kris än vad som borde vara möjligt.

I onsdags hade man chanset att rädda det sista lilla av äran genom att ta sig till final i cupen. Semifinal, på en ministadion ute i provinserna mot mediokra Sevojno, ett mittenlag i andraligan från en stad med 7000 invånare.

Hur det gick?
De kämpade, de slet.

Och de skämde ut sig.

Så illa har ni det väl inte, va, trots allt?

/Simon Bank