Innan vi ger oss in på att summera gårdagens bästa och sämsta och mest mästerliga: En liten minihyllning till den som hyllas bör.

(Ja, och först av allt en liten puff för ett dokument om Olympique Marseille som publicerades i hela Sverige utom i Stockholm idag – det hittar ni här)

I går såg vi nämligen säsongen 2008/09:s allra, allra bästa feldomslut.

Milan spelade uppe i Friulien, tuff match mot Serie A:s formstarkaste lag. Udinese kan göra lite vad som helst, men mest av allt an de just nu göra mål.

Det är inte poängen.

Poängen, det allra största och mest spännande med Udinese–Milan, är Nicola Rizzolis domarinsats.

Tid: 31 minuter.
Plats: Milans straffområde.
Protagonist: Antonio Floro Flores.

D’Agostino slår en kirurgisk djupledsboll över Milans backlinje,  Floro Flores dyker in, känner en minimal beröring från en Milan-back – och går i backen.

Rizzoli, som fått en del rättvis kritik för att ha gynnat Milan i vår, blåser straff (D’Agostino sätter den), och straffen är direkt felaktig men det är inte heller poängen. Poängen är att domaren egentligen bara har ett enda alternativ när han blåser straff i det läget – och det är att samtidigt visa ut backen.

Rizzoli vet detta. Men han visar inte ut backen. Det är regelvidrigt dömt, och det är fantastiskt bra gjort.

Ty backen heter Paolo Cesare Maldini.

Om Rizzoli dragit upp det röda kortet, vilket vilken överambitiös ung domare som helst naturligtvis hade gjort, så hade det inneburit att Maldini efter 900 Milan-matcher hade blivit avstängd mot Roma, han hade missat sitt livs sista match på San Siro.

Rizzoli dömde fel. Och han dömde rätt.

Alla motargument en rättrogen svensk domare kan tänkas ha är förstås riktiga. Man kan inte särbehandla spelare på det viset, man kan inte strunta i att Udinese slåss med näbbar och klor för en Europaplats, och man kan inte döma utifrån något slags sympatitänkande.

Jojo. Tyck det då. Ha rätt då.

På söndag spelar Paolo Maldini sin 901:a match för Milan, hans sista inför sin hemmapublik. Jag kommer att gråta, hela fotbollsvärlden kommer att stå upp och applådera – och det är alla argument som behövs.

Rizzoli dömde rätt. Punkt.

Bello.

/Simon Bank