Startsida / Inlägg

Are you Drogba in Disguise?

av Simon Bank

Hela helgens höjdare?

Tja, är ni som jag så tycker ni förstås att det är en höjdare att börja sms:a namnet Phil Nevil… med T9-funktion. Men annars då?

Tja, är ni som jag så tycker ni också att det var rasande roligt när Arne Hegerfors redde ut ett och annat om Liverpools holländske fiskarpojk i går med meningen:
– Dirk Kuyt, som brukar kallas ”the hardest working man in… offensive business”.

Men lägg av nu. Till saken. Vidare.

Jo. tre ligor avgjordes ju och åtminstone tre andra tog ett stort steg mot att bli det.

I all korthet, eftersom ni redan sett och sett om det mesta:

Manchester United kvitterade Liverpools arton ligatitlar, och firade så här. Om ni undrar vad det är för t-shirt Wayne Rooney får för sig att visa upp direkt efter att ligatiteln är i hamn så står det alltså ”Oyster FC” på den.
Oyster Martyrs är ett sunday league-lag från Croxteh. Richie Rooney, Waynes boxar-farbror, tränar laget. Waynes kusin Thomas och hans brorsa Graham spelar i laget.

Barcelona fick gå igenom den traditionsenliga el pasilloMallorca i år. Och vad ska vi säga om det?

•Att Barça ännu inte nått upp till Real Madrids rekord på 107 mål från 89/90, utan står kvar på futtiga 104.

•Att Thierry Henry bara behöver göra ett mål i sista omgången för att Barça ska bli historiens första lag med tre spelare över 20 mål på en säsong.
•Och så förstås att den som plågades värst av att Barça hyllades just av Mallorca av allt att döma var Rafa Nadal. Rafa håller på två lag i La Liga: Real Madrid och Mallorca. Alldeles efter förnedringen åkte han följaktligen på sin första förlust mot Roger Federer sen tiden då Fred Flinta var bollkalle.

I Italien kvitterade Inter storebror Milans notering på 17 scudetti. De firade med att konstatera att ”Il Biscione è di nuovo Campione”, ”Snoken är mästare på nytt” (snoken är en av Inters symboler, som bekant).

Ja, och så firade man vid domen redan i lördags, förstås.

Om ni råkar vara interisti, eller bara gillar att se en så förtjusande seriefigur som Massimo Moratti lycklig så är det här ni får er gåshud idag.

Mini-undersökning på det: Vilka tre nationaliteter har spelat nyckelroller i samtliga de tre största, europeiska mästarlagen?


Rätt svar:

Argentina (Man U: Tevez, Inter: Burdisso, Samuel, Zanetti, Cambiasso, Cruz, Barça: Messi).
Frankrike (Man U: Evra, Inter: Vieira, Barça: Henry, Abidal).
Brasilien (Man U: Rafael, Anderson, Inter: Julio Cesar, Maicon, Maxwell, Barça: Dani Alves).

PS. Lägger vi till Bundesliga och Ligue1 också så kommer brasilianska spelare, oavsett vilka som vinner, ha spelat viktiga roller även där.

Så långt mästarna (fast vi kan väl också notera att det inte blir någon superfinal i sista omgången mellan Hajduk och Dinamo i Kroatien. Hajduk har imploderat, Dinamo exploderat, och efter 2–0 mot Slaven Belupo är saken klar: Dinamo mästare, Hajduk förnedrat).

Vidare till nästan-mästarna.

Celtics 0–0 mot HibsEaster Road betyder att Rangers bara behöver slå Dundee United Tannadice Park nästa helg för att bli mästare. Och i Belgien blir det omspel om mästartiteln mellan Standard Liège och Anderlecht, eftersom de har lika många poäng och lika många vunna matcher.

Detta berättar jag av två skäl. Det ena är att Standard är en av Europas intressantaste ungdomsklubbar, att deras ungdomsakademi (ledd av kroatlegendaren/geniet Tomislav Ivic) serieproducerar supertalanger och att de vann ligan i fjol med ett lag med en snittålder strax över 22 år.

Det är alltså det ena skälet.

Det andra skälet är att Standard ägs av Robert Louis-Dreyfus, och att han kan behöva en påminnelse om att det finns ljus i fotbollslivet.

Igår förlorade ju hans andra (eller första) kärlek, l’Olympique de Marseille, allt vad momentum heter i den franska guldstriden.


– Nu har vi en procents chans, summerade tränare Gerets.


Karim Benzema gjorde mål för första gången på sex omgångar, och ledde Lyon till en oerhörd seger i Velodromen.
Det första var en straff, efter att Brandao gått vilse hemma i eget straffområde. Det andra var ett perfekt bevis på att Taiwo, denne potentielle superback, fortfarande lider av en strategisk förmåga som tangerar fotbollsmässig utvecklingsstörning.

Det roligaste i matchen – om man ny inte råkar hålla på Bordeaux eller OL – var annars att lille Samir Nasri satt på läktaren och skrek på domaren och sina gamla lagkompisar som om han vore en läktarhuligan Chippen.

Fler nästanmästare. I Bundesliga knegar brassebosnierna Grafite och Edin Dzeko vidare.
Nu har de gjort 51 mål ihop (Grafite 26, Dzeko 25), säsongsrekordet för tysk fotboll ligger på 53, från tiden då Uli Hoeneß och Gerd Müller rörde som värst.
Så här gjorde de mot Hannover:


Dzeko drömdunkade.

Grafite viljevräkte.

Grafite viljevräkte igen.

Dzeko superskallade.

Och Dzeko superskallade igen.

Allt detta skedde alltså samtidigt som FC Ribéry bara fick oavgjort mot Hoffenheim, trots att le Franck både lade in och lade upp.

Och i Bremen bevisade Karlsruhes Lars Stindl både att Werder fortfarande är obetydligt säkrare än en isländsk riskfond och att det där med förstatouchens betydelse i modern fotboll är ordentligt överdrivet. Fråga bara Tobias Hysén.

Nu vet ni det. Och om ni undrat hur man egentligen ska avsluta en dag då ditt lag redan ligger under med pinsamma 4–0 mot Leverkusen så ska Mönchengladbach-backen Dante informera er om det.

In med skiten bara.

Det var Tyskland. Söder om gränsen är det bara att resignera inför Bordeaux magiska förmåga att vända matcher. I tre av de fyra senaste matcherna har de legat under och vänt till seger.
Vem som gjort mål varje gång?

Jajjemen. Yoann Gourcuff.

Vore han inte så förbannat ung hade han nog kunnat bidra med en del i Milan.

Smått och gott från resten av kontinenten (och från Öarna):

1. Jamie Carragher visar Arbeloa och världen varför Liverpool är en vinnarklubb (och allt i samma match som Jonas Olsson kallade Stevie Wonder för ”a fuckin’ diver”)

2. Chelsea vill ha Guus kvar.

3. Nantes åker ur. Före Bretagne-derbyt mot Rennes sa Yoann Poulard att ”om vi inte vinner är det över”. Det är nog det nu, och värre sätt att åka ur på finns ju knappt.

4. Svenskmål, sa ni? Jorå. Ett Henok Goitom-mål av Henok Goitom, en vänstervrist från Zlatan Ibrahimovic och ett hat-trick av Marcus Berg – kompletterat med en intervju på klockren (men grammatisk tveksam) holländska, 40 sekunder in här. Dessutom prickade Ozcar Wendt in förnedrande 4-0 i Köpenhamns-derbyt, alldeles efter att Aílton hade sänkt stackars Bröndby med en dubbel.
Vidare noterade ni kanske att Zürich misslyckades med att säkra ligatiteln hemma mot Basel, trots att Dusan Djuric påpassligt nickade in 1–0? Och apropå Dusan så hoppas jag att ni noterade den här fantasifulla ”nyheten” häromveckan. Mer Dulee än Dulle över den, va?

5. Cristiano Zanetti passade på att hänga årets Juve-volley när ingen tittade på.

6. Veckans kapten/veckans frispark? Rosinaldo, Torino, i Neapel.

7. Helgens 94-minutare? Volpi, Bologna.

8. Tuncay är fortfarande den där sortens Mascara-spelare som bara gör snygga mål. Inte för att det räddar the Boro, men ändå.
tuncay v villa

9. Parma studsade upp i Serie A, ledda av cykelfanatikern Guidolin. Så här såg det ut mot Cittadella, och så här lät det när gator och torg förenade sig i lycka (och Reggiana-sånger, förstås).

10. Status Quo i Turkiet. Eller, nu ser det väl klart ut att det står mellan Besiktas (bloggkampanjen Bobo-till-Premier-League fortsätter, han gjorde två i går) och Sivas, som behövde en timma på sig för att rulla ut Hacettepe så här fint.

11. Januaris finaste Italien-värvning, Pazzo Pazzini, kom hem till Florens, hyllades – och var komplett oduglig för första gången på evigheter. Det var Gila som ordnade att Viola sätter tänderna i Juventus. And wouldn’t Fiesole love that.

Jag tror att det var det hela. Ni får ursäkta röran, vi bygger om tydligen. Missade vi nåt?

Åh, förlåt. Det här (från Spurs–Man City) är ju en för bra avslutning för att låta bli.

Det var nämligen inte bara Liam Gallagher som hade en jobbig dag at the Lane. Det var en tung dag för linjemän också:

Soon afterwards Defoe was involved in a strange incident. Challenging Nedum Onuoha, he slipped then appeared to kick assistant referee Trevor Massey, who fell dramatically, holding his ankle in agony.

Defoe was lucky not to be punished by referee Mark Halsey, who saw the funny side, as did Robbie Keane, who comically accused the linesman of diving, while the fans sang ’Are you Drogba in disguise.’ Massey stayed on until the interval before being replaced by fourth official Stuart Attwell.

/Simon Bank

  • Tjänstgörande sportredaktör: Jesper Thedéen
  • Chefredaktör, vd och ansvarig utgivare: Lotta Folcker
  • Stf ansvarig utgivare: Martin Schori
  • Redaktionschef: Karin Schmidt
  • Besöksadress: Västra Järnvägsgatan 21, Stockholm
  • Org.nr: 556100-1123
  • Momsregistreringsnr: SE 556100-112301
  • Kontakt: förnamn.efternamn@aftonbladet.se
  • Aftonbladet Plus Kundcenter: tipsa@aftonbladet.se
  • Telefon växel: 08 725 20 00
  • FÖLJ OSS

© Aftonbladet Hierta AB