Två timmar och lite till före avspark: den stora frågan handlar om Mario Balotelli. Förstås. Det finns spelare som skulle vara i centrum även om de låg i en låda på havets botten, och Super-Mario är en sån.

Här läser ni mer om hans historia, vi vet fortfarande inte om det är en tragedi eller ett stort, varmt drama vi ser, för vi är mitt i det. Blir han en bortskämd tonårsmiljonär som aldrig lyckades få ihop sitt förflutna med sin framgång? Eller blir han det vackra exemplet på att ingen någonsin är predestinerad av sitt utanförskap?

Vi får se.

Balotelli är, precis som Zlatan Ibrahimovic här, aldrig bara sin egen berättelse. Han är dömd att alltid vara en symbol, mot eller med sin vilja. För en ny värld, en ny sorts spelare, en ny sorts individualism. Zlatan har till och från skrämt fram en viss sorts unken svensk rasism, Super-Mario står mitt i en mer öppen italiensk rasism.

Häromveckan, alldeles i slutet av den italienska säsongen när vi fortfarande pratade mycket om hur Balotelli blivit förnedrad av en idiotisk publik i Turin, fick Inters superstar besök av ett gäng Inter-supportrar. De hade tryckt upp en speciell t-shirt och nu ville de ge den till Super-Mario.

Han skrattade när han såg den, skakade supportrarnas händer och lovade att ta den på sig. På tröjan stod det tryckt, i versaler:

HELLRE SVART ÄN SVARTVIT.

Jag fastnade för episoden redan när jag läste om den, men det tog ett tag innan jag förstod varför den skavde i mig. Det var ju snällt gjort, ett humoristiskt sätt att ta udden av idioterna på Juve-läktaren. Men någonstans sa den där meningen också mer om rasismen än det var tänkt.

HELLRE SVART ÄN SVARTVIT.

Jag kände, instinktivt, att den där meningen på ett vis ställde upp på antagandet att det var två handikapp som rankades. Det är illa att vara svart, men det är inte lika illa som att vara juventino.

Alldeles nyss stötte jag på Mario Balotelli utanför Italiens spelarhotell. Han gick utan att halta, sa att han var okej och jag skulle gissa att han spelar från start mot Sverige.

Men i livet har han, en ung, svart italienare, fortfarande många motståndare som är mäktigare än Rasmus Bengtsson.

/Simon Bank