Och vem fan hade kunnat tro att vi skulle få lära oss ordet vuvuzela den här veckan? Den sydafrikanska Confederations Cup-trumpeten är the talk of the town.

Vi hade till och med en helsida om saken i tidningen idag, där jag och ett knippe annat fotbollsfolk gnäller över hur störande det där skärande, ihållande ljudet är.

Och det är det ju verkligen.

Min personliga uppfattning är att jag inte gillar vare sig trumpeter, visslor eller tutejävlar på fotboll. Jag tycker att de låter jobbigt, och har dessutom känslan av att de som brölar på med dem är sånt här eventfolk som är för lata för att sjunga – eller inte kan texten till en enda fotbollssång – men ändå har fått för sig att de ska ”skapa atmosfär” och ”bidra till festen” när de går på årets enda fotbollsmatch.

Men vafan vet jag om Rustenburg?

Självaste Sepp Blatter har fått lov att uttala sig i vuvuzela-frågan, och han är värd att lyssna på (jag är lite orolig för mig själv, eftersom jag måste erkänna att Sepp Blatter allt oftare blivit värd att lyssna på):
– Det är ett lokalt ljud, och jag kan inte se hur det skulle vara möjligt att stoppa. Det här är Afrika. Det är inte Västeuropa. Det är ljud, energi, rytm, musik, dans, trummor. Vi får lov att anpassa oss lite.

Även om jag är instinktivt allergisk mot allt ”rytmen-i-blodet”-snack så har han en poäng. Men det som verkligen får mig att fundera om jag står på rätt sida i den här striden är en kommentar från Lennart Petersson, säkerhetsansvarig på Fotbollsförbundet, i vår tidning. Tydligen har SvFF nu förbjudit tutor:
– Vi sa nej av hänsyn till familjer och äldre på läktarna. Tutorna lät för högt och vi fick så mycket klagomål efter landskampen mot Frankrike förra året.

En gång för alla – en fotbollsarena ska vara en högljudd plats. Och även om jag personligen föredrar brittisk allsång eller latinskt torcidakaos så har ju såklart afrikanerna rät till att trumma igång ett helt jävla soundsystem, om det nu är det som får deras läktarbåt att flyta.

Det är de tysta, döda, sterila arenorna som är det värsta hotet.

Jag är fortfarande ideologisk motståndare till vuvuzelan – min misstanke är att det inte alls är någon särskilt integrerad del av sydafrikansk läktarkultur, utan bara en plastpryl som några krämare prackar på en eventpublik utanför arenorna – men jag börjar allt mer luta åt att jag trots allt hoppas att det inte blir något Fifa-förbud mot dem.

Tro mig när jag säger att man inte vill stå på Sue Watsons sida i kampen om fotbollsläktarna.

***

Appropå fotbollsläktare och appropå Svenska Fotbollförbundet – det här är rätt viktigt.

Det går att tycka mycket om stämningen på våra landskamper, men alla som har varit med ett tag vet att den har höjts något alldeles ofantligt de senaste fem åren. Under såväl 70- som 80- och 90-tal var det verkligen alldeles knäpptyst på i stort sett varenda svensk a-landskamp, och när vi väl började vakna inför hur det såg ut i resten av världen växte det där till ett ganska genant problem för den svenska fotbollsrörelsen.

Det blev bättre. Det blev inte alltid världsklassbra – men det blev satan så mycket bättre. Det blev helt acceptabel stämning på en stor andel av Råsunda-matcherna, och det blev några helt sanslösa folkfester i samband med Sveriges mästerskapsmatcher i Tyskland och Österrike.

Vi har sammanslutningen som kallar sig Camp Sweden att tacka för mycket av det.

Men nu är det tydligen något snille som har bestämt sig för att det ska bli sämre igen. Jag har inte gjort någon journalistisk bakgrundsgranskning av de här turerna – jag går på känsla här, och det är möjligt att jag missar någon betydelsebärande faktor – men kan bara konstatera att Svenska Fotbollförbundet tycks ha bestämt sig för att det här med aktiva landslagssupportrar, det var allt rätt jobbigt, det.

Jag har ju blivit så cyniskt luttrad att jag inte längre begär att förbundsfolket ska förstå värdet av att själva arbeta för att få levande landskamper – men de behöver väl för i helvete i alla fall inte aktivt motarbeta det?! De kan väl i alla fall tacksamt svälja de stekta sparvar som flyger in i munnen på dem?!

Det här borde inte vara den diskussion som SvFF tvingar fram i offentligheten, samtidigt som U21-EM förpestas av tusentals tomma sponsorstolar och Sverige kan göra 5-1 på Vitryssland inför näst intill tysta läktare. 

Funderar fan i mig på att ta med mig en vuvuzela till nästa landskamp, och föra ett satans oväsen i ren protest.

/Erik Niva