Simon Bank skriver om matchen, jag skriver några rader om fotbollsintegrationen – och nu har jag bara en enda sak kvar att säga om U21-EM.

Horst Hrubesch har publicerat en bok som heter ”Dorschangeln vom Boot und an den Küsten”, ”Torskfiske från båten och kusten”.

Så. Nu är jag klar.

***

Eller förresten. Det var ju en bild jag ville visa er också, en som jag tog under prisceremonin igår kväll. Och för de som inte förstår – det som gör bilden rolig är alltså uttrycket i ansiktet på den gamle engelske landslagsspelaren Alan Smith, numera Sky-bisittare.

***

För egen del har det varit ett ovanligt lågintensivt mästerskap. Intresset för lagen bortom Sverige har varit ganska lågt från både hemmaredaktion och folk i allmänhet, och jag har därför bara åkt fram och tillbaka till matcherna, snarare än att ligga kvar nere på Västkusten och skriva artiklar däremellan.

Om inte annat har det dock fört med sig att jag åkt en satans massa tåg – minst två timmar på räls 13 av de 17 senaste dagarna – och på så sätt påminde ju i alla fall den här sommaren också om Tysklands-VM 2006.

Nu packar jag hursomhelst ihop och tar semester, och som alla vettiga människor så tillbringar jag den i Kuressaare i den estniska skärgården.

Från Özil till Ösel.

***

Men innan dess – viktigast av allt. Även om den här bloggen i stort hålls ren från annat än fotboll har jag ju inte hjärta att lämna er utan sommarens skivtips. Under 13 dagar på tåg hinner man tillbringa mycket tid med sin Ipod, och därför är jag rätt trygg i att det här urvalet är det som gäller, första halvan av 2009.

Vid sol:

Madness – ”The Liberty of Norton Folgate”
Okej, England vann inte U21-EM, men det minskar väl inte vårt anglofila behov av namedropping från London?!

Jason Lytle – ”Yours Truly, The Commuter”
Det här gamla Grandaddy-skägget borde ha fått vårens Grizzly Bear-hype.

Grand Archives – ”The Grand Archives”
Varje sommar behöver sin inbjudande Americana-skiva. Visst, ”The Grand Archives” kom ifjol, men försvann bakom Fleet Foxes-hysterin, trots att det är en bättre skiva.

Rancid – ”Let the Dominoes Fall”
De är disconnected from the country they love och mörkare än vanligt, men på samma sätt som vi behöver vår sommar-Americana behöver vi definitivt också vår SoCal-dos.

Anti-Flag – ”The People or the Gun”
No war without warriors.

Richard Shindell – ”Not Far Now”
Vi har alldeles för få singer-songwriters som inser att the storytelling är minst lika viktigt som the sobbing.

Vid mulet:

Dinosaur Jr – ”Farm”
Har till sist insett att det är melodierna – och inte ljudexperimenten – som är deras starka sida, och gör därför sina bästa skivor på den här sidan om sitt 10-årsuppehåll.

Bill Callahan – ”Sometimes I Wish We Were An Eagle”
It’s time to put god away.

Isis – ”Wavering Radiant”
Sommar idag, polarvinternatt i morgon.

Wilco ”Wilco (The Album)”
Ur askan av den amerikanska flaggan fick vi – faktiskt – deras bästa album på 2000-talet.

Jay Bennett – ”Whatever Happened, I Apologize”
1963-2009. I’m running out of heroes.

Något därute som jag missat?

***

Tåget passerar nu Mjölby, och en bättre anledning till att packa ihop har jag väl aldrig skådat. Om allt går som planerat så är jag tillbaka i bloggen lagom till ligastarterna i augusti – utgår från att Simon Bank håller fanan så länge – och har inte Harry Redknapp köpt minst en frankofon afrikan vid det laget blir jag oerhört besviken.

/Erik Niva