Semifinal, alltså.

England, alltså.

Vad är det egentligen vi har emot oss? Jo, det ska jag försöka tala om. Jag har sett alla de tre engelska gruppspelsmatcherna på plats, och fått en rätt bra bild av både lagets och de individuella spelarnas status.

Lagmässigt ser jag England som relativt komplett, men med ett stort problem som jag varnade för redan turneringen och som sedan bara blivit tydligare och tydligare. Det här är ett engelskt lag som vill spela bollen genom mittfältet – men som inte nödvändigtvis är tillräckligt bra för att klara av det.

Hade England haft tillgång till den skadade Tom Huddlestone hade de haft en fokuspunkt som behärskar både det korta och – framförallt – det långa passningsspelet. Nu har de Lee Catermole, Fabrice Muamba och Mark Noble, och när bollen rullas ut till dem finns det jättemöjligheter att pressa till sig bollen i hyperintressanta lägen.

Och även om inte vi erövrar bollen så är halva slaget vunnet bara vi stör de engelska mittfältarna tillräckligt mycket för att de ska släppa enkelt tillbaka till backlinjen. Då kommer den adresslösa långbollen – och även om Walcott, Agbonlahor och Milner är skickliga fotbollsspelare så är de inte några targetspelare som lyckas låsa fast den typen av uppspel.

Presspelet på mittfältet är nyckeln till matchen. Där har ni anledningen till varför det är så extra tråkigt att Pontus Wernbloom är avstängd, och att det inte kommer att bli Labinot Harbuzi inte kommer att ersätta honom.

Individuellt då? Jo, här har ni min bedömning av den engelska startelvan, utifrån betygskriterier som är ett egendomligt mischmasch av grundförmåga, dagsform och plats i spelmodellen.

Joe Hart (Birmingham City) ++++
Stabil målvaktsyp, som petade Andreas Isaksson, men i sin tur blev petad av Shay Given. Tror fortfarande att det här är Englands näste stormålvakt, och att Birmingham har gjort ett kap som säkrat upp rättigheterna till honom. Något yvigt spel med fötterna i turneringen.

—

Martin Crainie (Portsmouth) ++
En svaghet. Pearce gillar Crainie, men han är en mittbackstyp som förvisats ut på kanten. Ganska trög, ganska stabbig och utan offensivt ytterbacksspel. Har aldrig varit i närheten av att ta ordinarie plats i Portsmouth, och hade det inte varit för att Michael Mancienne gjort en så katastrofal turnering tror jag att Pearce hade föredragit honom.

Micah Richards (Man City) +++++
Den störste försvarstalang som brittisk fotboll fått fram sedan Rio Ferdinand. Fysiskt fenomen, med snabbhet, styrka och spänst. Har kastat bort den gångna säsongen med dålig attityd, men har sett nyfokuserad ut under den här turneringen. Stuart Pearce är bra för honom.

Nedum Onuoha (Man City) ++++
Ännu en Man City-spelare som haft Pearce som klubblagstränare. Påminner mycket om Richards, med skillnaden att han inte har riktigt samma vidunderliga atletfysik. Har däremot mer stabil attityd – och är mer bekväm med bollen.

Kieran Gibbs (Arsenal) +++
Ung Ashley Cole-kopia, som säkert kommer att bli a-landslagets näste vänsterback. Bekväm med bollen, bra passningsspelare och frejdig i offensiven. Har fortfarande en del att lära vad gäller försvarsspelets grunder.

—

Fabrice Muamba (Bolton) +++
Bollsamlaren på det defensiva mittfältet. Var katastrofal mot Finland, men fullständigt strålande mot Spanien. Spindellik Patrick Vieira-fysik ger ett bra tacklingsspel. Kan dock vara väldigt osäker med bollen om han får ont om tid.

Lee Cattermole (Wigan) ++
Energispelare som grät på planen när hans älskade Middlesbrough fick storstryk i hans debut. På bra dagar ser han ut som en dynamisk box-to-box-mittfältare utan direkt svagheter. På dåliga dagar ser han ut som en kortvuxen kille utan vare sig passningsspel, snabbhet eller skott. Kan eventuellt ersättas av Aston Villas Craig Gardner eller Evertons Jack Rodwell.

Mark Noble (West Ham) +++
Har samma egenskaper som Cattermole, utökat med ett lite större spel och register. En nyckelspelare för England, så till vida att det är han som måste dirigera det egna bollinnehavet. Ledartyp.

—

Theo Walcott (Arsenal) ++++
Blixtrade till mot Spanien, annars har ju inte Walcott bidragit med särskilt mycket alls så här långt. Ni kan killen. Hög högstanivå, låg lägstanivå. Har förmåga att göra tre mål borta mot Kroatien, men kan precis lika gärna neutraliseras till osynlighet.

Gabby Agbonlahor (Aston Villa) +++
Jag är fortfarande inte övertygad om att Agbonlahor bör spela som ensam centralforward, men nu är det i alla fall så han används. Inte alls kommit till sin rätt så här långt i EM, och trots sin styrka, sin målfarlighet och sin supersnabbhet har England sett ut som ett farligare lag då Agbonlahor ersatts av den mer självuppoffrande Fraizer Campbell.

James Milner (Aston Villa) +++++
”Du kan aldrig vinna något med ett lag fullt av James Milners”, sa Graeme Souness när han var manager för Newcastle. Det bevisar mest bara en sak – Souness är en dåre. Den gamle medeldistanslöparen Milner har varit Englands – och kanske hela turneringens – bäste spelare så här långt. Han har spelat allt mellan högerback och vänsterytter, och dominerat på alla platser. Hade England haft elva James Milners hade den här semifinalen inte ens behövt spelas.

/Erik Niva