Jag gillar den fotbollsmässiga kärleksaffären mellan Zlatan Ibrahimovic och Rasmus Elm, jag gillar att Kim Källström fortsätter vara en poängspelare, jag gillar Behrang Safaris inläggsfot och jag gillar Anders Svensson.

Annars finns bara fyra skäl att komma ihåg Sverige–Malta på Ullevi, och som av en händelse har ni dem här:

1-0 Källström på rätt plats.

2–0 Maestro powernickar.

3–0 Rasmus Elm roulettear fram Ibra till hans sjätte Malta-mål i karriären.

4–0 Berg gör mål.

Det är förresten Chippen som kommenterar de där sista målen.

På öarna gjorde England en bragdinsats och betvingade the Might that is Andorra, och från den matchen tänker jag inte rapportera mer än att Theo Walcott spelade exakt 90 minuter mer än Arsène Wenger hoppats på – och att Wayne Rooney nu tangerat Gary Linekers engelska målrekord på tio mål på en säsong.

Roos första var fint. Roos andra var minst lika fint.

Och fint var det inte alls på Helsingfors gator och torg, polisen plockade in 35 huliganer före och under Finland–Ryssland, och det blev ingen stor finsk revansch på planen heller. Jari-Jävla-Litmanen var den ende som såg ut som en kvalitetsspelare medan ryssarna spelade sin give-and-go-fotboll i hundra knyck.

Och då vet ju vi svenskar alltför väl hur det kan se ut. Häng i hela vägen fram till Zyriakovs 3–0, det är en pärla.

Finland går inte till VM. Det gör verkligen inte Norge heller, och om vi nu ändå är inne på gamla MFF-hjältar som hade en tuff onsdagskväll så ska vi ju inte glömma Jon Inge Høiland.

– Vi visste det ville bli mye klikk-klakk, men det er vanskelig å gardere seg mot når det kommer løp i bakrom samtidig som andre spillere møter ballen, sa han efter att ha dansat med Arjen Robben en hel match.

Det var, för tydlighetens skull, Robben som förde.

Så här såg det ut, en orange kväll framför gamla fina De Kujp: van der Vaart till Ooijer, 1–0. Robben till bortre gaveln, 2–0.

Över till en grupp-sex-video (vad gör man inte för att få ett par extra träffar på internet?), där fortsätter Ukraina att göra livet besvärligt för Kroatien. Även om Nazarenkos frispark har sina kvalitéer är det ju Tymotjuks pannband som gör klippet.

2–1 gjorde Nazarenko däremot helt själv.

Serbien håller blåslampan strax under le cul français, med pliktskyldiga 2–0 på Färöarna. Serbien–Frankrike, 9 september, ringa in i något slags kalender.

Den matchen gäller allt. På temat ”matcher som inte gäller ett dugg” ska vi väl meddela att Gila behövde en timme på sig för att göra två kiwi-mål mot Nya Zeeland – och att Iaquinta bara behövde 30 minuter.

Utanför det snäva eurocentriska perspektivet, då?

Jo, det ska jag tala om. Först och främst har vi en kvalfinal att se fram emot på onsdag, i Rijadh. Saudi tog en poäng mot Sydkorea, och på onsdag möter de Nordkorea i en ren play-off-match om en plats i VM.

Och så över till ett kort förbundskaptensmeddelande:
– I fotboll blir man straffad när man inte gör mål. Jag har inget ont att säga om spelarna, de gjorde allt jag begärde. De spelade spektakulärt, men vi fick inget för det.

Lars Lagerbäck? Nästan. Diego Armando Maradona.

Det är ju omöjligt att missa att kvala in till VM från Conmebol, men Argentina verkar göra ett ärligt försök. Argentina var lördags-Sverige i matchen mot Ecuador, komplett med missad straff, missade chanser och en förlust.
Walter Ayovís 1–0 var dessutom riktigt tunggungande snyggt,.

Om jag nu vore riktigt sugen på att hänga uppe i ett par timmar till hade ni fått rapporter om Robinho-mål och den 40-åriga jubileumsmatchen efter fotbollskriget mellan Honduras och El Salvador.

Men så sugen är jag inte just idag. Vi har ju ett U21-EM att ladda upp inför också, dammit.

/Simon Bank