Nöjda med det?

Det ska vi givetvis inte vara, för Sverige kan vinna EM. Nu är det liksom inget att tveka om och hymla med längre. Alla lag i den här turneringen har nu visat upp allt de har – och det har inte funnits någonting som någon annan har gjort som inte Sverige har gjort bättre.

Mitt i allt kaos var den första svenska halvleken den bästa som spelats i den här turneringen, tätt före Englands andra halva mot Spanien.

Nu blir det England i semifinal – fler tankar om det har ni när – och vi är ju inte favoriter i vare sig match eller turnering. Alla de andra semifinallagen har fortfarande mer namnkunniga spelare än oss – i synnerhet efter de gula korten på Wernbloom och Bajrami – men det finns inga andra med ett lika bra grundspel.

Och det finns inga andra som spelar en lika flytande anfallsfotboll.

Jag är nu ingen offensivfundamentalist, men det är ändå med en liten rysning som jag skriver de där raderna. Vi har ju längtat så – vissa av oss mer än andra – efter ett landslag som faktiskt kan besegra motståndare med deras egna bolltrillarvapen. Nu har vi det.

De serbiska spelarna kan garanterat fortfarande göra mer halsbrytande konster när de står och trixar på träning, men när nu motståndarna var på plats och presspelet var påkopplat – då var det serberna som såg slarviga och direkt klumpiga ut med bollen.

Funktionell teknik, kallas det, och kan vara alldeles förbaskat vackert att se när gultröjade spelare som Bajrami, Elm, Toivonen och Berg utnyttjar farten för att kombinera sig igenom.

Det känns som att det var länge sedan sist.

***

Allt det där andra då? Jo, det är ju något med kraftfält som kolliderar när ett Skandinavien-Sverige och ett Balkan-Serbien möts då allt står på sin spets. Det blir tufft, stökigt, kaotiskt.

Det är klart att det inte är sådär jättesnyggt att se vissa av satsningarna kommer när serberna bestämmer sig för att bråka istället för att spela, men samtidigt har jag svårt att få det till några direkt skandalscener. I mångt och mycket avgör ju den feldömda 2-0-straffen matchen, och på gott och ont så förblir Serbien ett lag som inte reagerar på det allra mest balanserade sättet på såna domslut.

***

Betygen då? Frågar ni mig:

Johan Dahlin ++
—
Mikael Lustig +++
Mattias Bjärsmyr ++++
Rasmus Bengtsson +++
Emil Johansson +++
—
Rasmus Elm +++
Gustav Svensson +++++
Pontus Wernbloom ++++
Emir Bajrami ++++
—
Marucs Berg +++++
Ola Toivonen ++++ 

Givetvis fem-snudd även på främst Bajrami, men trots allt måste omdömet dras ner av det gula kortet. Berg lufsade väl mest runt under den sista halvtimmen, men det hade han rätt till då han avgjort matchen under den första.

***

Äh vafan… Vi tar väl målen en vända till också?!

Det blev 1-0. Det blev 2-0. Och det blev 3-1.

Svensk fotboll har sett sämre kvällar.

/Erik Niva