Lågtempo i bloggfabriken. Men vi harvar på utifrån behov och efter förmåga, i gammelmarxistisk anda. Eller nåt.

I väntan på en holmgång mot the Might of Malta på onsdag samlar vi upp bitarna från Danmarks-smällen. De flesta av de där bitarna har tragglats till förbannelse i alla forum, jag ska nöja mig med två små bitar som inte fått plats någonstans.

 

1. Straffen.

Det dök förstås upp i bisatser här och var och mest som ett skämt, tanken på Zlatan Ibrahimovics gamla straffstöld mot San Marino, och att det ju hade varit fint om han snott den här istället.

Zlatan garvade åt det, med behaglig distans. Naturligtvis. Själv såg jag på något sätt den här situationen som ett förkroppsligande av den tanke jag lanserade den gången, efter San Marino.

Alltså: Om han hade snott den här straffen – vilket såklart inte var aktuellt – så hade jag inte alls kritiserat honom som jag gjorde efter San Marino. Den gången betydde det ingenting, Ibra tog varken ett ansvar eller en risk. Han satte bara sig själv över laget och en lagkamrat, utan att riskera ett skit.

Den här gången hade han kunnat ta straffen och förlora något, riskera något. Hade han gjort det hade det varit ett sätt att ta ansvar (hypotetiskt, alltså, det fanns inte på kartan att han skulle göra det).

2. Inkasten.

Sverige har en av den moderna fotbollens bästa inkastare i Rasmus Elm.

Sverige klarar inte av att utnyttja det.

Märkte ni att Rasmus kast var lite kortare än normalt mot Danmark? Jag har inte frågat honom om det – men jag har en vattentät teori om vad det berodde på:

Reklamskyltarna.

Sverige har en av den moderna fotbollens bästa inkastare i Rasmus Elm – men Sverige har inte vett att – på hemmaplan! – ställa reklamen så att han får utrymme för en rejäl ansats.

Jag påstår inte att det påverkade matchen.

Jag säger bara att det aldrig på tusen år hade kunnat inträffa i Italien.

 

Och med det går vi vidare in på gamla och nya jaktmarker: Silly Speculations.

Eftersom vi varit svaga med uppdateringen är det väl inte mer än rätt att vi kompenserar er med en hederlig gammal läsartävling. När nu Silvio Berlusconi använder dagen före EU-valet till att a) prata med Kaká i telefon och b) berätta om det för alla journalister så tror jag att vi kan anta att Ricky är mer än halvvägs till Madrid.

Men var hamnar resten?

Vi kör ett transferbingo, den som får flest rätt vinner… en specialdedicerad samlingsskiva med den bästa fotbollskopplade musiken in the history of the world.

’Ere we go:

Come september, i vilken klubb hittar vi då…

1. Kaká.

2. Ribéry.

3. Ibrahimovic.

4. C Ronaldo.

5. Edin Dzeko.

6. Benzema.

7. Javier Zanetti.

8. Skiljefråga: Om jag ger Erik Niva en läderboll och EN chans att jonglera – hur många tillslag kommer han upp i då?

Lycka till, därute. Som uppladdning kan ni spekulera kring the Independents delikata sammanställning av the ins and outs or thereabouts från the Premiership.

/Simon Bank