Livets intressanta vändningar.

Det var så här:

Jag hade bestämt mig för att ta långledigt. Nio dagars semester i ett hus nästgårds till Cyril Rool (jag försökte lära mina vänners drygt ettåriga dotter att säga ”Cyril”, men hon fastnade vid ”Dä!”), och sedan skulle jag åka hem.

Sedan lyckades jag förhandla mig till en annan vändning, att få avbryta semestern och åka till Sim-VM. Så jag löste biljett till Rom. Men samma dag som semestern började började också Zlatan Ibrahimovics övergång till Barça gå in i slutfas, och när det stod klart att han skulle presenteras på Camp Nou ändrades förutsättningarna.

Så jag löste biljett till Barcelona.

När söndagen sprang iväg åkte jag därför ut till Nices flygplats med tre biljetter i handen. En till Bryssel och Stockholm, en till Barcelona och en till Rom.

Och det blev alltså Rom.

Sarah Sjöström håller på att göra något alldeles löjligt stort här nere, och om jag nu inte ska svika mitt fotbollsbloggsuppdrag och börja skriva ner er med simning (och det skulle jag verkligen kunna göra) så nöjer jag mig med att konstatera en enda sak just idag, apropå kvällens program här i sim-VM-centrat vid Foro Italico:

Att det är inte alltid man hinner med allt man vill.