Jag har genomskådat bluffen.

Det världsomspännande fotbollskonglomeratet fungerar precis som min knarklangare på hörnet (alltså, min hypotetiske knarklangare på hörnet). De ger oss en massa fotboll, och när vi väl skapat ett beroende stänger de av kranen.

Så får de oss att gå in i en ny säsong, redo att betala precis vad som helst. Dirty tricks.

(Jojo, jag halvsåg HIF igår, men det var väl inte så hemskt mycket att se va?)

Imorgon drar allsvenskan igång, men till dess är vi alltså utlämnade åt spekulationer, mer spekulationer och uteblivna spekulationer från Harry Redknapps håll (VAKNA, HARRY!).

Jag har, så här innan min fredagskväll sparkar arbetslusten ur mig, inte särskilt mycket nytt att rapportera. Men om det är fest någonstans så är det ju vår skyldighet att meddela det.

Och vi vet inte vad som är konstigast.
1. Att Ankaragücü, trettonde i Superlig i år, bara behövt en vecka på sig för att gå från en klubb med så besvärad ekonomi att man inte kunnat betala ut lönerna till brasse/argentinare-duon Santos/Iglesias till en klubb som kan köpa loss en engelsk anfallsstjärna?
2. Eller att anfallsstjärnan heter Darius Vassell.

Äh, vi löser den frågan med att konstatera att det roligaste av allt var att se att Vassell har en del att lära till och med Tobias Linderoth när det handlar om välkomstfester.

Heja Ankaragücü. Eller nåt.

/Simon Bank