Ledig dag, och jag slås varje gång av hur arbetsamt det är. Man ska out and about, man ska ringa Interpress och fråga varför söndagens och måndagens l’Équipe aldrig kommit till Sverige, man ska tvätta sin tvätt och städa sitt bo.

Om någon i läsekretsen varit utomlands och råkat få med sig söndagens l’Équipe (eller dagens France Football) så hör gärna av er. Jag betalar alldeles för mycket pengar för dyrgriparna. (och apropå dyrgripar: OL fick alltså ge 24 miljoner euro för Lisandro Lopez – och definierar därmed tillståndet ”desperation”)

Hur som helst, debatten rasar för fullt en bit ner när det gäller dräktdesignen. Fortsätt rosa och rasa. En dimension som fått oförtjänt lite utrymme är ju Real Madrids briljanta ekonomiska och ekologiska tänk.

De kommer ju, som bekant, ha slängt ut ett par, tre miljarder på spelarköp innan sommaren är över. Och de får skit för det nästan överallt. Vad ingen tänkt på är ju att de samtidigti sett till att se över de små utgifterna och låta lien gå här och var. Ta det här med C-Ron. Unge herr Ronaldo kunde förstås inte komma och sno Raúls nummer sju hur som helst, utan fick välja ett annat nummer istället.

Och ni kan skälla på de där tre miljarderna bäst ni vill – vore ni som jag så hade ni istället hyllat Real Madrid för att de gett Ronaldo nummer nio, enbart för att han ska kunna ärva den gamle Ronaldos matchtröjor

 

UPDATE: On a more serious note: Nu har Real Madrid släppt siffrorna för tröjförsäljningen. C-Ron sålde, på en dag, 3000 tröjor à 85 euro. Nästan tre miljoner kronor. Nästan en veckolön.
/Simon Bank