–Om en av tusen kineser köper en tröja så…

Den globala byns fotbollsmantra de senaste åren har inletts med den meningen oftare än vad som är nyttigt. Klubbar försöker etablera sig på en expansiv och lukrativ marknad som skulle kunna göra dem väldigt stora med väldigt små medel.

Alla turnerar i Asien. Inter hade kinesiska tecken i sin Pirelli-logga häromåret. Akademier startas och tv-avtal tecknas.

Jag vet inte varför – eller, det vet jag visst ­– men det roar mig lite att försäsongsturneringen i Peking, dit Hull, West Ham och Spurs skulle åka och bygga varumärken, nu är ett publikt totalfiasko. 20 000 av 120 000 biljeter sålda, kinesiska staten får kliva in och garantera att stadion inte ska se helt tom ut.

Det är inte alltid så enkelt.

Och apropå saker som inte är enkelt: Det var alldeles för längesen vi gav oss in och rotade i Israel-Palestina-konflikten, tycker ni inte?

Palestina var med och skrev historia när de förlorade mot Irak – men framför allt I Irak – i helgen. Det kan ni läsa en fin text om här. Och titta ännu mer på här.

Men det är egentligen inte matchen som fått Palestina att snacka fotboll det sista. Det är en israelisk reklamfilm som skjuter… ska vi säga… lite utanför målet.

Cellcom, en israelisk mobiloperatör, slog kloka reklamhuvuden ihop med globala pr-jätten McCann-Erickson. McCann-Erickson har lyckats bra med sin fotboll förut, det var bland annat de som gav världen Mastercards reklamserie. Ni vet: ”Köpa en korv: 10 kronor, lösa biljett: 40 kronor, ordna en supporterhalsduk: 60 kronor. Att se Skene IF åka ur division III: Ovärderligt. Det finns saker pengar inte kan köpa – till allt annat finns Mastercard”.

Hur som helst. Nu skulle de sälja telefoner, och funderade ut en vettig associationskedja. De hade en modern produkt, som handlade om kommunikation. Och… vad finns i dagens Israel som är symboliskt starkt, och som handlar om kommunikation?

Hmm.

Ja… vad skulle det kunna vara…

Hmm.

 

Jo, MUREN förstås! Västbanksbarriären som kritiserats hårt av Internationella Domstolen i Haag redan för fem år sedan, och som blivit en symbol för en konflikt som inte låter sig lösas, för israelisk skräck och palestinskt underläge.

En gränspatrull åker förbi den åtta meter höga betongmuren, när en fotboll trillar in från den palestinska sidan. De skickar tillbaka den igen, men den kommer tillbaka på nytt, och så är matchen igång. Upp med mobiltelefonen, ring in två fulla lag och ett gäng söta kvinnliga soldater som kan heja på – och sen är det bara att spela.

Budskapet?

– I slutändan, vad är det vi alla är ute efter? säger voice-over-mannen.

– Vi vill bara ha lite kul.

Hade det varit ironi hade det faktiskt varit rätt roligt, som en Filip-och-Fredrik-sketch. Nu har både liberala israeler och palestinier protesterat vilt.

Vem kunde trott det?

Och just det, här har ni själva filmen.

/Simon Bank