Han fick aldrig vinna.

Vi kan klaga på vårt supporterskaps otacksamhet, vi kan skrika oss hesa över att vi  följt ett lag i trettio år, att vi lagt si och så mycket pengar på resor och biljetter och den ena eller andra matchtröjan utan att få särskilt mycket tillbaka, mer än ett och annat långskott av Nayim eller så.

Men Robert Louis-Dreyfus investerade två miljarder och lite till i Olympique de Marseille över ett tidsspann på tretton år.

Och han fick aldrig vinna.

Robert Louis-Dreyfus dog idag, 63 år gammal. Nyheten har precis exploderat i Frankrike, och även om RLD varit sjuk i leukemi i bra många år så är det just en explosion.
Han var ju så levande, så länge. Han har varit med och styrt klubben i ytterligare en ny riktning (han har omsatt sju presidenter, inklusive sig själv, på tretton år) och så sent som i vintras gick han ut och ställde stenhårda krav på sin klubb, och hotade både Gerets och Pape Diouf med hårda följder om de inte blev minst tvåa i ligan. OM blev tvåa, och det känns väl just nu som att de gärna hade kunnat få vinna, för sin ägares skull. Nu blev han en vinnare med Standard Liège, men den klubben har aldrig legat honom lika nära.

RLD var förstås ingen snäll gosse. Miljardärer är sällan det. OM har genom åren dribblat med sin ekonomi, och RLD har själv dragits med i fallen emellanåt – men ingen i världen kan ifrågasätta hans kärlek till klubben.

Marseille blir lite tystare idag, lite lugnare. Lite tråkigare.

/Simon Bank