Ni får ursäkta den långsamma uppdateringen. Saker tar tid här. Det är 38 grader i skuggan, men vi sitter inte i skuggan. Vi sitter och ser simmare plaska och försöker överleva så gott det går.

 

 

Under semesterveckan i Frankrike körde två av mina finaste vänner l’Étape du Tour, den öppna etappen av Tour de France. 17 mil, avslutning upp för Mont Ventoux med mistralen i pannan. De klarade sig i mål, snabbt till och med, men hade de varit här hade de inte klarat sig upp för trapporna.

 

Så varmt.

 

Och när allt är över försöker vi få plats med lite fotboll också. Totti var här häromdagen, i kväll spelar Roma Europa League på Olimpico (mot Gent) och den här stan är ju en gång sån att man inte kan andas utan att andas Totti. Häromdagen simmade Alessia Filippi, una romana, hem guldet på 1500 meter.

Vad tror ni journalisterna frågade om?

De frågade om Totti.

– Nej, han har inte sms:at, men jag vet att han visste att jag skulle simma, sa Alessia, och hon tyckte inte att frågan var ett dugg märklig. Varför skulle man inte fråga om Totti? Nu när vi ändå är i Rom?

 

Och i brist på skugga läser jag So Foots fina specialnummer om förlorare. Bra tema. Stor intervju med Hector Cuper, och jag lider lite med journalisten som tagit sig till Tblisi (Cuper tränar ju Georgiens landslag numera) för att inleda en intervju så här:

– Vi har kommit hit för att prata med dig för att du har ett lustigt rykte, det som tränaren som förlorar alla sina finaler.

 

Cuper – jag minns att Sid Lowe en gång skrivit att ”om det fanns en tävling i om vem som var bäst på att komma tvåa så skulle Cuper komma tvåa i den” och det är möjligt att jag snott formuleringen i nåt sammanhang – gillar inte riktigt anslaget, men han pratar fint om det.

– Bah. Hör här. Nån gång snart måste man fokusera på ämnet och analysera det. Det känns som att jag dragit på mig nåt konstigt, och ännu har jag inte upptäckt vad det är. I en final kan jag analysera vad som inte gått och säga ”där är problemet!”. I en handlar det kanske om oerfarenhet, i en annan om straffar. Men nån gång, när jag ser på mitt tränarliv ställer jag mig, ärligt, frågor. Jag försöker förstå hur jag kunnat misslyckas.

 

Och så berättar Cuper sin märkliga historia. Om hur han skrivit in sig på universitetet i Argentina för att bli journalist, men istället fick jobbet som huvudtränare i Huracan.

…hur han förlorade ligatiteln i sista omgången med Huracan.

…hur han kom till Mallorca och förlorade cupfinalen och cupvinnarcupfinalen.

…hur han förlorade två raka Champions League-finaler med Valencia.

…hur han tappade scudetton med Inter, i ligans sista omgång.

…hur han skulle rädda Parma 2008, men åkte ur i sista omgången.

 

Han förlorade sex finaler på tio år – men tror inte på otur. Inte ens när det gäller straffar.

– Nej. En tränare kan missta sig i valet av skyttar, eller kanske att han valt en spelare som skjuter bra, men som, vid det psykologika ögonblicket i matchen, kommer att missa.

– Låt oss säga att det handlar till 20 procent om tur. Fotboll är 60 procent arbete, 20 procent tur och 20 procent otur. Ibland tror du att du kontrollerar matchen, men det är falskt. Du kontrollerar inget alls.

 

Cuper har alltid gett ett sympatiskt intryck, jag har alltid gillat honom. Till och med när han förstörde Inter. Han är en tänkande tränare. Och han spelar saxofon…

– Jag har alltid älskat formen på det instrumentet, färgen, den gula patineringen. Så en dag gav min fru mig en när jag fyllde år. Det var år 2000. Jag har inte lärt mig spela än. När jag fick sparken av Inter sa jag till mig själv: I år ska jag dra nytta av det och lära mig spela sax. Jag var i Schweiz för att ta kurser hos en 75-årig professor.

Vilket stycke spelar du helst?

– What a Wonderful Life (sic) av Louis Armstrong.

 

Håll med om att det låter fint? Och håll med om att det är svårt att inte sympatisera med Georgien, som gjort sig till retreat för världens alla förlorare.

 

Innan Cuper tog över förbundskaptensjobbet hade de ju lyckats knyta upp Klaus Toppmöller. Den ende tränare som ägnat en säsongsavslutning åt att slåss om Bundesligatiteln, tyska cupen och Champions League – och bli tvåa i allihop.

 

/Simon Bank