Man kommer hem från AIK–IFK Göteborg och tror att man sett något speciellt. Tre sjuttonåringar i IFK samtidigt, varav en var lysande som mittback. Ett hackigt spelande men stort kämpande AIK, som borde gjort 3­–0 före paus men mycket väl kunde sölat bort alltihop efteråt.

Det fanns så mycket att skriva om, tyckte jag. Så mycket att bry sig om.

Inte hade jag en aning om att världen som vi känner den just förändrats i grunden.

 

Cyril Rool har skrivit på för Olympique Marseille. Två år. Sex, drugs and Cyril Rool. Det är en händelse som liknar en tanke att det händer samma dag som jag fördjupat mig i röda kort här på bloggen. Som om han vore svartsjuk.

Cyril Rool är en livs levande legendar. Han är 34 år nu, och den mest utvisade spelaren i Ligue1:s historia. Om ni tänker er en Markus Johannesson (de är rätt lika) som konsekvent försöker gå in som en ung Roy Keane i närkamperna så kommer ni nära. Han kommer rätt ofta lite för sent och mycket för hårt.

Om ett par dagar ska jag åka till Ansouis och ligga mausoleum-stilla vid en evighetspool medan livet rullar in som en slängkyss. Ansouis ligger nästgårds till de byar där Cyril Rool lekt som barn.

– Jag lärde mig fotboll i Marseilles heta kvarter. När man spelade i pojk- och juniorlaget var man tvungen att vara mentalt tuff när man kom till en del ställen och inte bjuda på nåt. Det var riktiga matcher, vi hamnade i en del äkta slagsmål, Eftersom jag aldrig fostrades i nån akademi så hjälpte det mig på det mentala planet. Jag har förblivit en impulsiv spelare, har han berättat.

 Allra bästa Cyril. Han har hittills samlat ihop 25 röda kort och 186 gula i karriären. En säsong med Lens fick han tre röda kort och elva gula. På 20 matcher.

Just som Taiwo slipat bort sina allra värsta avarter som spelare så ska han alltså få Cyril Rool som mentor, och det kan sluta precis hur som helst.

Från och med nu väljer jag att se Dulee Johnsons och Kenny Paveys utvisningar som ett slags hyllningstifo mer än något annat. Allez, Cyril. Vi ses på Velodromen.

/Simon Bank