Långpromenad, sen frukost på Östermalm, hallonsmoothie, fönstershopping på NK – och just som jag vara alldeles på väg att förvandlas till Ebba von Sydow, just som jag trodde att jag var ute, they pull me back in.

– Simon! En minut, bara!

Tunnelbaneföraren hade viktiga saker att snacka om, så vagnen fick stå kvar ett par sekunder (det är jag som orsakat förseningar på gröna linjen idag, ingen annan). Det var väl värt tiden. Förarens brorson har just blivit proffs i Genclerbirligi, och om nån vill snacka Sinan Ayranci är jag aldrig den som är den.

Laul här i huset avslöjade det häromdagen, att en av Turkiets främsta plantskolor skrivit ett långkontrakt (3+1 år om jag förstått saken rätt) med en 19-åring som inte ens är ordinarie i Brommapojkarna.

Det finns fem skäl till att de valt honom. Det första är att affären blev billig, Sinan hade bara ett halvår kvar på kontraktet med BP. Det andra är att det är en väldigt spännande typ, en stor targetspelare med bra teknik, som det inte finns särskilt många av vare sig i Süperlig eller i Genclerbirligi. Det tredje är att han har delat medborgarskap och alltså inte belastar utlänningskvoten. Den fjärde är att turkiska klubbar gillar att leta upp turkiska talanger som fostrats i västeuropeiska klubbar.

Det femte skälet?
Tja, att det finns spännande föregångare när det gäller långa svenskar med invandrabakgrund och kvicka fötter. Det är därför som turkiska tidningar presenterar Genclers nyförvärv med epitetet ”Nye Zlatan”.

Så känn ingen press, Sinan.
Det i särklass roligaste med att läsa de turkiska tidningarnas skriverier om Gencler är annars översättningarna. Min turkiska är inte vad den varit, så jag kör google-translate för hela slanten, och ”Genclerbirligi” översätts glatt med… ”Bolton”. Jag vet inte vad som är mest oroande – att jag gått på kinakrogar som använt googletranslate för att skriva ut sina menyer, eller att jag verkligen tycker att sånt (BOLTON! HAHA!) är roligt.

Gencler är annars en rätt intressant klubb. De hade en sopig säsong senast, men är kända för att vara duktiga på att utbilda unga spelare (den senaste spetsprodukten är Gökhan Gönül som nu är i Fener). På den mer kuriösa sidan kan vi konstatera att de spelar i den största ”europeiska” stad (Ankara) som aldrig haft ett lag i Champions League, att de har en fetisch för australienska spelare, att Thomas Doll just tagit över spakarna, att Fredrik Risp utsågs till lagets bäste spelare häromåret, att de har en kritiserad president som trots allt hängt kvar i 30 år, att de desperat kämpade med att få ordning på Christian Järdlers frisyr och att de 1996 slog ut Galatasaray ur cupen på straffar med siffrorna 17–16 (alla straffar utom en gick i mål).

Hur som helst. Det ska bli mycket spännande att följa Sinan Ayranci i Turkiet. Han och Erkan Zengin.

•••
•••

Breaking news från Turkiet (ja, utöver det här då), om vi nu ska hänga kvar där en sekund till, är annars att Galatsaray till slut fått nog av Lincoln och sparkar ut honom. Jag var oerhört förtjust i den lille brassekreatören (och hans frisparkar) när han kom till Istanbul, jag såg hans debut för Cimbom och han var fantastisk – men han är också en av de där unga spelarna som inte förstår att det krävs en motprestation för att de där miljonerna ska rulla in på bankkontot månad in och månad ut.

Han har alltså inte kommit tillbaka efter semestern. Tänk om alla brasilianska spelare skulle bära sig åt på det vise… äh, glöm det förresten.

/Simon Bank