Jag ska erkänna att jag inte följde Confed Cup så noggrant som jag hade tänkt och önskat. U21-EM kom i vägen, och dessutom hade jag synpunkter på hur SVT försökte sälja in turneringen.

I grunden gillar jag ju att man inte underskattar tittaren, att man försöker behandla allt rättvist och ärligt, men det fanns något i själva upplägget som störde mig. SVT kunde sända, låt säga, Nya Zeeland–Sydafrika, och vara övertygade om att det bästa sättet att sälja in den matchen till sin publik var… att behandla den som om det vore Manchester United–Liverpool.

Min poäng? Jo, att det bästa att göra av en paus i Nya Zeeland–Sydafrika väl knappast är att lägga halva tiden på att låta (den duktige) Ola Andersson peka på skärmen och förklara att ”misstaget som Nya Zeeland gör med sin backlinje här, där ni ser att Tony Lochhead lägger offsidelinjen, är att man saknar en spelare som kliver upp på…”.

Vafan. Jag är överlycklig när jag hör Strömberg och Härenstam snacka under matcherna, och jag är fotbollsintresserad till sjukpensionens gräns, men jag skiter helt i hur Nya Zeeland spelar försvarsspel i en låtsasturnering ett år före VM.

Jag hade velat ha historierna, berättelserna, ödena, människorna. Och det här är ingen spalt för mediekritik (i så fall hade jag kunnat börja med att skjuta mig själv för vissa rader), utan bara en väldigt lång inledning till en diskussion om just en sån historia.

Låt oss tala om hororna.

I dag gick tidsfristen ut för att inkomma med synpunkter på vuxenprostitution till den Sydafrikanska regeringens justitieutskott. Eller, tidsfristen förlängdes raskt med två veckor efter att tidningar legat på och hävdat att regeringen försökt pressa igenom en legalisering av sexköp.

Varför denna brådska? Jo, för att Sydafrika ska arrangera VM 2010.

I ett land med enorma problem med kriminalitet, stölder och våld vill man gärna frigöra resurser. Att, till exempel, lägga mindre energi på att jaga sexsäljare och sexköpare skulle vara en stor hjälp för polisen. Enkel matematik.

Regeringen har tryckt på att beslut ännu inte fattats (och jag får be om ursäkt om min översättning av rättstermer darrar lite här), men justitieministerns talesman Collen Msibi svävar inte direkt på målet:
– Vi inväntar remissvar från den Sydafrikanska Lagreformskommissionen innan vi skickar det slutgiltiga utkastet till regeringen. Innan dess kommer vi att konsultera alla berörda grupper, liksom allmänheten… Vi kan inte säga att legaliseringen kommer att vara genomförd 2010, men med största säkerhet strax därefter.

Redan för två år sen gick den – sedermera korruptions- och kriminalitetsanklagade – högste polischefen Jackie Selebi ut och väckte frågan.
– Antalet prostituerade kommer definitivt att öka under VM. Regeringen borde lägga fram innovativa sätt att kontrollera drickandet och prostitutionen. I Tyskland kontrollerade de det.

Även om inte den föreslagna lagreformen hinner rulla igenom i tid till VM – tröga kvarnar, di dära demokratiska – har röster höjts om en temporär legalisering, att det alltså skulle vara lagligt med prostitution så länge som VM pågår (vilket gigantiskt nederlag vore inte det?).

Och nu tänker ni på Claes Borgström.

Den förre Jämo dyngade ju in en brandfackla inför förra VM, i Tyskland, där han krävde att Sverige skulle bojkotta mästerskapet i protest mot kvinnohandeln. Utspelet var till för att skapa debatt, och han fick sin debatt.  Sen blev det (som oftast) ingen massvåg av prostituerade under VM, i alla fall ingen som märktes av i de undersökningar som gjordes.

Hur förhåller sig nuvarande Diskrimineringsombudsman till ett nytt sexköps-VM? Ska Sverige bojkotta VM om vi går dit?
Och hur är debatten i Sydafrika? Jo, den lever och har hälsan.

I fjol gick ANC:s parlamentsledamot George Lekgetho ut och sa att en temporär legalisering av sexköp skulle hjälpa till att göra VM till en succé eftersom ”vi hör om många våldtäkter, eftersom folk inte har tillgång till dem”.
Med ”dem” menade han kvinnor. Och det blev ett jäkla liv, naturligtvis. Protester, debatter, diskussioner, krav på avgång.

Om det här vore en debatt om legalisering av prostitution hade jag tagit upp för-argumenten om trygghet, normalisering och öppenhet (som de prostituerades olika intresseorganisationer oftast gör), jag hade invänt och sagt att en hållning som säger att sex och en (kvinno)kropp är varor vilken som helst får filosofiska följder, och jag hade slutligen visat en viss respekt för att diskussionen av naturliga skäl blir annorlunda i ett land med fem miljoner HIV-smittade.

Men fotbollen, då?

Sverige ska inte bojkotta fotbolls-VM, oavsett om sexköp är lagligt eller olagligt när det genomförs. Och just idrotten behöver inte fler populistiska pr-poänger och pseudo-debatter.

Diskussionen om sexualitet, lagar, prostitution och förebilders moraliska ansvar är ju viktig, alltid. Borgströms och Bodströms fel 2006 var inte att de ville föra den diskussionen, utan att deras skäl var så lätta att avfärda att de till slut tog livet av ett vettigt samtal om en viktig fråga.

/Simon Bank