Monday morning coming down.

Ett Barcelona att åtminstone vända sig om i, en match att förbereda, en helg att summera lite smått.

Sorgligast var förstås rapporterna om att Noel och Liam nu tagit ut skilsmässa för gott. Ja, inte att de gjorde det, utan att de inte gjorde det för tio år sen. Nu är det här ingen musikspalt, så jag sveper förbi händelsen med ett konstaterande om att när de var bäst i världen, för femton år sen, så var de bäst i världen för mig också.

Och det här är, såvitt jag förstår, den senaste tv-intervju som gjorts med the ex-genius that is Noel Gallagher.

Han har de senaste åren snackat mer och mer fotboll, mer än musik stundtals. När Oasis turnerade i Italien var det Controcampo och de andra fotbollsprogrammen han mest syntes i. Liam? Nah, he couldn’t half play footy, men den här danska skämskuddesekvensen visar i alla fall graden av hans supporterskap.

– Oh nah, the red. Can’t do that.

 

Britpop-scenen krockade med hela Cool Britannia/Premier League-eran. Världens bästa fotboll, världens bästa musik. Stockholms-klubbarna har lånat tifo-koreografier från både Libertines (Time for heroes) och Oasis (Some might say), och alla på scenen var inte City.

En del var röda.

Andra är QPR hela vägen in. HELA vägen in.

Och på den helt andra sidan av skalan och kanalen kan jag ju inte låta bli att uppmärksamma att det var Christophe Jallet som gav Lille-keepern Butelle chansen att sjabbla in 3–0 i Paris i helgen.

 

Varför det är intressant? Jo, dels för att det är andra veckan i rad backen gör mål för PSG, men framför allt för att Christophe Jallet är den kanske mest udda franske fotbollsspelare ni någonsin kommer att få höra om. Och då är jag ändå införstådd med att ni har björnkoll på Eric Carrières besatthet av av att plocka svamp.

Jallet är nämligen vinkännare.

Alltså, han är inte vinkännare på det där rynka-näsa, gurgla lite, säga ”sydsluttning”-sättet. The boy knows his wines.

Jallet är född mitt i Cognac, hans familj ägde en gård med 25 hektars druvodlingar.

– Jag körde tidigt traktor ute bland vinodlingarna, det formade hela min uppväxt. När jag kom till Niorts fotbollsakademi så jobbade jag bland vinstockarna när mina kompisar drog ut och dansade. Allt det här har gett mig en smak för att arbeta och för jorden, berättar Jallet i Le Parisien.

När han började spela som proffs för Niort tog han en distanskurs för att få en högskoleexamen i oenologi, vinvetenskap. Han hade behövt en tremånaders praktik för att få sin examen, men det blev för tufft. Matcherna kom i vägen.

Jallet medger att intresset är rätt speciellt. I Lorient kunde han snacka vin med Ulrich Le Pen, och han har hört talas om att en av backarna i Guingamp är sugen på att ta en oenologi-examen också. Annars är han ensam.

Och om man är metafor-sugen? Tja, Bordeaux är rätt bra både på vin och fotboll för närvarande.

– Jag älskar Bordeaux-vinerna, särskilt de mest kraftfulla, säger Jallet. Margaux- och Pauillac-vinerna är fantastiska. Côtes-du-Rhone som, till exempel, Saint-Joseph och Côte-Rôtue är också fantastiska.

Så, då har vi lärt oss något idag också. Igår ägnade vi oss mest åt att räkna in ett par riktigt fina fotbollsmål. Ur den vilda målfloden plockar vi de mest anmärkningsvärda på uppstuds:

Gabby Agbonlahor är inte bara fast as foock. Han kan skjuta också.

På Mestalla fick Erik Niva, bland inte så mycket annat, se en elak liten chip av Pablo Hernández.

På temat ”what was that all about” räknar vi in Atletis pinsamheter nere i södern.

 

I Rom var det Diego Doppietta Day.

Om det första såg pinsamt enkelt ut ur ett backperspektiv, så osade det andra av klass. Juve har gjort en av sommarens bästa värvningar.

 

DDR:s kvittering var ju både vaken och snygg…

…men han var inte ens bäst i långskottsgrenen. Argentinaren Rolfi Montenegra avslutade ett mexikanskt flipprande på bästa sätt när América körde över Toluca.

 

Från Genua ska ni främst jobba er fram till Cassanos ljuvliga 3-1. Då hade han redan klackat fram till ett mål.

Och från Tyskland ska vi inte undanhålla er en mördarmörsare från Köln-marockanen Adil Chihi. Inte för att det hjälpte mot HSV, utan för att vi gillar mördarmörsare.

 

Slutligen, en liten påminnelse om varför ni alltid ska läsa bloggkommentarerna här. Some quality linking från läsekretsen gav oss nämligen Enzo Marescas värderade volleyvåld.

That’s it and that’s that. For now.

/Simon Bank