Okej, då knyter vi ihop gårdagens Bundsliga-säck, då…

Stjärnorna

Störst och bäst är Franck Ribéry, men nu finns ju för första gången frågetecken inför hans prestation. Efter den utdragna flirten med Real Madrid har stora delar av Bayern tappat tålamodet med mannen som en gång rutinmässigt kallades ”Kaiser Franck”. Oliver Kahn – av alla – är inte den enda som beskrivit Ribéry som ”en diva”.

Ribéry behöver spela med precis samma självuppoffrande energi som vanligt om han ska återvinna kärleken och respekten runt Allianz Arena – och jag både tror och hoppas att han är klok nog att inse det.

Efter 28 mål på 25 matcher blev den gamle soppåsförsäljaren Grafite utsedd till Årets spelare, och även om jag tycker att hans bosniske radarpartner Edin Dzeko har ett ännu större spel i sig går det inte att kalla utnämningen orättvis. Det viktigaste är hursomhelst att den mest effektiva duon i Bundesligas historia förblir intakt i ytterligare en säsong, fortsatt uppbackade av magiske playmakern Zvjezdan Misimovic.

Och på tal om bosnier… Under en Hinrunde-höst då han gjorde 18 mål på 17 Bundesliga-matcher var Vedad Ibisevic hela Europas hetaste anfallare. Sedan gick korsbandet, och sedan var både Ibisevics och Hoffenheims säsong förstörd. Han gjorde comeback i cupen mot lilla Oberneuland häromdagen, men slog bort en svit chanser och tycktes sakna den rappa skärpa som präglade hans fjolårshöst. Tillfällighet eller trend?

Ett stjärnnamn som definitivt är iskallt är Luca Toni. Sedan den miserabla EM-turneringen förra sommaren har i stort sett ingenting gått rätt för den tunge italienaren, och även om han gjorde godkända 14 ligamål under den förra säsongen var hans totalinsats långt under ifrån acceptabel. Mario Gómez är inköpt som direkt ersättare för italienaren, och med en årslön på drygt tio miljoner euro tillhör han nu världsfotbollens dyrare bänknötare.

Tränarna

Vi har tappat Martin Jol, vi har tappat Christoph Daum – som i sin tur tappade sin laptop med alla sina tränarhemligheter, och nu krävts på 100 000 euro av utpressare – men precis som i alla andra storligor har vi ändå ett tränargalleri som är minst lika profilstarkt som spelaruppsättningen.

Två stycken sticker ut lite mer än alla andra. Efter att ha fört Wolfsburg till ett historiskt första guld med sina stenhårda träningsmetoder ska nu ”Järn-Felix” Dzerz… flåt, Magath göra om tricket med Schalke 04, är det tänkt. Tortyrpassen har han i alla fall tagit med sig. På bilderna som sipprade fram från de första träningarna såg brasilianske ytterbacken Rafinha ut att vara några ynka sekunder ifrån en total fysisk kollaps.

Den andra profiltränaren är givetvis Aloysius Paulus Maria ”Louis” van Gaal. Efter Jürgen Klinsmanns försök att montera ner FC Bayerns ingrodda arrogans med Buddha-statyetter och spelarbibliotek (som sägs ha stått helt oanvänt, överraskande nog) har klubbledningen nu letat upp en av de mest egensinnigt arroganta tränare som Europa överhuvudtaget har att erbjuda.
– Den bayerska stilen passar mig som en varm vinterkappa, förklarade van Gaal på sin första presskonferens. Varför? Mia san mia, vi är de vi är och jag är den jag är – självsäker, arrogant, dominant, deklarerade han på sin första presskonferens. 

Det blir även spännande att se hur 36-årige Markus Babbel klarar av att sköta ett talangfullt Stuttgart. Det var ju bara två år sedan Babbel avslutade sin egen spelarkarriär efter en lång kamp mot det paralytiska Guillain-Barrés syndromet. Nu måste han planera sin arbetsveckor minutiöst, eftersom han under tio månaders tid är tvungen att ägna sig åt den nödvändiga tränarutbildningen snarare än åt sitt lag.

Babbels företrädare – Armin Veh – har för övrigt tagit över efter Magath i Wolfsburg, och gamle målsprutan Bruno Labbadia har fått förtroendet att leda HSV istället för Jol. Uven Jupp Henckes – som gjorde några interrimveckor i München i vintras – fullbordar dominoeffekten genom att plocka upp Labbadias Leverkusen-mantel.

Tabelltoppen 

Javafan, nåt kul ska man ju ha – och att tippa Bayern München som vanligt känns inte det minsta spännande. Visst har de den bästa truppen rent namnmässigt, men med målvakter och innerbackar som känns minst sagt darriga tror jag att det kvittar att den smarta värvningen av Tymosjuk väger upp det korkade släppet av Zé Roberto. Om dessutom en smådesillusionerad Ribéry sjunker bara en liten aning i prestanda så… kommer det att bli ännu en stökig vinter i München.

Mästarna från Wolfsburg tappade en tränare, men fick behålla hela laget, ”Den Magiska Triangeln” där framme inkluderad. Dzeko och Grafite kan naturligtvis aldrig upprepa fjolårssäsongen, men med Oba Martins som back-up är inte heller behovstrycket på dem fullt lika stort. Både Kahlenberg och Ziani ger intryck av att vara klyftiga förvärv, och även om Champions League-äventyret förmodligen tar för mycket fokus för att de gröna ska kunna upprepa titelmiraklet så tror jag i alla fall att de gör tillräckligt för att få en ny chans i turneringen nästa höst.

Jag gillar HSV, som har en balanserad trupp. Förra säsongen kollapsade under några traumatiska vårveckor, men såg länge ut att kunna föra med sig riktigt stora saker. Att de har tappat Ivica Olic vägs upp av att de fått in en spelare med bevisad Bundsliga-kvalitet av högsta kaliber (Zé Roberto) samt ytterligare två med potential att utveckla det (Marcus Berg och Eljero Elia).

Hoffenheim ska vara med däruppe, för deras fart och för deras charmhöst, för Ibisevics comeback och värvningen av Simunic – och för att jag känner för.

Men mästare? Trots en tränare som jobbar deltid, en arena som står under ombyggnad och en skyttekung som flyttat så tror jag på VfB Stuttgart. De släpade sig ända upp till en tredjeplats redan förra säsongen, och har sedan dess fått en enorm injektion i form av hemvändande Alex Hleb. Jens Lehmann i målet blir en allt sämre kopia av Jens Lehmann – men är fortfarande tillräckligt mycket Jens Lehmann för att vara en vinnare. Backlinjen ser väl visserligen mest bara adekvat ut, men får skydd av ett samkört defensivmittfält där Hitzlsperger och Khedira leder vägen. Framåt vilar ju ett exceptionellt tungt ansvar ju på ryske Gómez-ersättaren Pavel Pogrebniyak. Prognos? Jag har alltid sett ett stort spel i en stor spelare och tror att han borde klara av att göra en 20 mål om han bara får vara skadefri.

Alltså:
1)    VfB Stuttgart
2)    VfL Wolfsburg
3)    Bayern München
4)    Hamburger SV
5)    1899 Hoffenheim
Främsta utmanare: Borussia Dortmund och Bayer Leverkusen.
Största besvikelse: Hertha Berlin och Schalke 04.

/Erik Niva