Åsså andra och sista delen av The Championship Preview dårå.

Stjärnorna

Turken Tuncay Sanli är ligans just nu bäste spelare, men lär knappast vara kvar i Middlesbrough eller The Championship när transferfönstret stänger. Kritikerna är ovanligt överens om att rekordköpet Afonso Alves var hela den förra Premier League-säsongens mest misslyckade spelare. Han tycks nu desertera till Qatar, men är jävlar i mig skyldig The Teesiders ett fyrverkeri.

Middlesbrough har ett batteri av spelare som sågs som stora löften i Premier League för bara ett år sedan – David Wheater, Adam Johnson, Matthew Bates – och det är ett gäng som bör ta chansen att bevisa att de är för bra för den här divisionen. Newcastle har ju en hel trupp av spelare som en gång i tiden ansågs vara helt fullgoda PL-spelare – Damien Duff, Nicky Butt, Joey Barton, Alan Smith, Steven Taylor, Habib Beye, Kevin Nolan, Jonas Gutierrez – och som bör ta sig själva i den svartvita satans kragen.

Av fjolårssäsongens bästa Championship-spelare finns knappt ens hälften fortfarande kvar i divisionen, och de flesta av dem hoppas ju egentligen hinna hoppa av skutan innan transferfönstret stänger. Readings yvighårige Stephen Hunt ser sig som en beprövad Premier League-spelare, Cardiff-duon Joe Ledley och Ross McCormack tror sig kunna bli det. Derby Countys skottstarke ytter Kris Commons är en sevärd spelare, men lite för mycket Sol Campbell för mig efter sitt kappvändande från Nottingham Forest. Det ska även bli intressant att se hur League One-målsprutorna Simon Cox (29 ligamål för Swindon i fjol, nu i WBA) och Matty Fryatt (27 mål för uppflyttade Leicester) anpassar sig till spel på den högre nivån. Kan Franny Jeffers uträtta något i Sheff Wednesday?

Tränarna

Åh, herrejävlar… Tyckte ni att det var lite glest bland de välkända spelarnamnen så får ni ert mäte lystat här och nu.

Vi kan bara börja på ett ställe, och det är givetvis hos Roy Keane i Ipswich. Såhär långt har han väl gjort ungefär vad man kunnat förvänta sig – värva en massa spelare med rötterna i hans irländska Cork och sedan skickat iväg dem på militärcamp – men jag har absolut ingen som helst aning om vad som kommer att hända härnäst. Och det har ingen annan heller.

Redan i morgon så reser ju för övrigt nyuppflyttade Peterborough till revitaliserade Derby för premiärmatchen, och är ni lite vaksamma så förstår ni ju vad det innebär. Darren Ferguson mot Nigel Clough. Alex Ferguson Jr mot Brian Clough Jr. Båda har de gått den långa, grundliga managervägen, och efter några formande år länge ner i seriepyramiden börjar de var och en för sig ge ifrån sig ett allt starkare real deal-sken. Vi hoppas att det inte bedrar.

På tal om sådant så innebär morgondagen även att den komplett och fullständigt bindgalne Ian Holloway kommer hem till QPR och Loftus Road, men nu som manager för Blackpool, och på tal om galningar så håller ju Neil Warnock till i Crystal Palace numera.

Gareth Southgate ska försöka övertyga oss om att han faktiskt är en bra manager, snarare än bara en trevlig kille. Chris Coleman ska fortsätta återuppbyggnaden av sitt rykte, efter katastrofen i Real Sociedad. Sean O’Driscoll ska bygga vidare på sitt rykte som mirakelman i lilla Doncaster. Chelseas gamle tränarlöfte Brendan Rogers ska stå på egna ben i Reading. Och de forna glamourmittfältarna från kontinenten – Roberto Di Matteo och Paulo Sousa – ska genomgå metamorfosen till Championship-tränare i West Brom respektive Swansea.

Och så ska väl någon stackare träna Newcastle också.

Tabelltoppen

För att hitta rätt här får man lov att börja med att placera de nedflyttade Premier League-lagen, och sedan bygga därifrån. Det tycks finnas någon form av generellt diktat som går ut på att man reflexmässigt ska beskriva toppen av The Championship som ett getingbo med ett tiotal jämnt slagkraftiga lag, men den här säsongen tycker jag faktiskt att det ser ganska tunt ut i toppen.

Det senaste årtiondet har bara 7 av 33 nedflyttade Premier League-lag studsat rätt upp igen. I år tycker jag att det finns goda förutsättningar för samtliga berörda att göra det, om de bara spelar sina kort rätt.

Och det exkluderar väl Newcastle.

Hur man än vrider och vänder på det har ju The Toon fortfarande seriens klart mest namnkunniga trupp, och jag tillhör inte dem som inte tycker att spelartyperna passar i The Championship. Butt, Nolan, Barton, Guthrie, Smith, Caroll och Taylor x2 borde vara som skräddarsydda för uppdraget – om de nu har hjärtan och huvuden med. Newcastle saknar däremot ledning i både styrelse- och omklädningsrum, och i ett sammanhang där alla motståndare ser chansen till en jätteskalp tror jag att det kommer ikapp dem. Om nu inte det ekonomiska läget är ännu mycket värre än vad som kommunicerats så tror jag inte att de svartvita riskerar att göra en Leeds. Däremot tror jag att de ska vara tacksamma om de når en Play Off-plats.

Middlesbrough borde ha en blandning av hunger och klass som höjer dem över mängden. Kärnan av lokalt fostrade unga engelsmän som inte riktigt bottnade i Premier League bör kunna styra och ställa här, och i O’Neil, Aliadière, Huth, Arca och Pogatetz har de både rutin och hårdhet.

WBA har smugit på lite i det tysta, men om vi bortser från att de tvingats byta manager så tror jag att de har hittat precis den stabilitet som klubben behöver. Inga smärtsamma försäljningar, och kloka energivärvningar av Cox, Mulumbu och nu också Mattock. Vi tänker bort den smärtsamma vintern, och minns istället att WBA är det av de nedflyttade lagen som avslutade klart starkast i våras. Mina mästare.

Bland de övriga potentaterna saknar jag faktiskt lite klass och ambition. Sheffield United kommer ju att vara there or thereabouts, men deras ekonomi är skral, och deras begränsade lag har snarast blivit lite svagare sedan kvalfinalförlusten i våras. Ipswich, QPR, Derby och Nottingham Forest har alla spännande saker på gång, utan att vara färdiga på långa vägar. Alla skulle de nog må bra av att få bygga på grunderna i minst en säsong, även om det är fullt möjligt att något framtidsprojekten tar vind redan i år.

Cardiff går in i sin milstolpessäsong på sin nya Cardiff City Stadium med en fjolårsstomme som antingen redan flyttat, eller som hoppas på att göra detsamma. Walesiska rivalerna i Swansea tappade mycket av sin glans med Roberto Martinez. Preston och Reading förblir begränsade klubbar.

Så, ja…
1. West Bromwich Albion
2. Middlesbrough
——————————————–
3. Sheffield United
4. Ipswich Town
5. Reading
6. Newcastle United 
Utmanare: Nottingham Forest och QPR.
Besvikelser: Cardiff City och Coventry City.

Dåså. Mindre än fem timmar kvar tills det att Boro och Blades kickar igång på The Riverside. Lets ’ave it.

/Erik Niva