Okej att vi skjuter in några rader om de italienska matcher som faktiskt har spelats mitt i alla textblock om matcher som ska spelas?

***

Den senaste veckan har ju förhandssnacket inför Serie A-premiären kretsat kring triangeldramat mellan Marcello Lippi, José Mourinho och Ciro Ferrara. Förbundskaptenen Lippi antydde att han trodde att Juventus skulle vinna ligan, en rosenrasande Mourinho pustade blårök om vilken brist på respekt för hans Inter det utlåtandet innebar, medan Ciro Ferrara undrade om inte allt ståhej inte egentligen bottnade i att Mourinho var rädd för hans Juventus.

På den sista presskonferensen inför Bari-matchen ombads så Mourinho att förhålla sig till det påståendet. Han fnös på det där avfärande sättet som han behärskar bättre än någon annan:
– Rädd? För Juventus?! Jo, säkert…

Jag tror ju inte att karln bluffade. José Mourinho är inte typen som är skraj för några motståndare – men att döma av den här premiärmatchen borde han kanske vara rädd för sitt eget lag istället.

Inter var bedrövliga mot Bari.

Bedrövliga.

Under första halvtimmen såg de mer eller mindre exakt ut som de gjorde ifjol; tungt, trögt, malande. Kruxet var bara att de nu saknade en Zlatan Ibrahimovic, som kunde locka fram inspiration ur en gråsten.

Mourinho var ju inte dummare än att han identifierade den andefattiga tempobristen. Efter bara 28 minuter lyfte han ut en oförstående Sulley Muntari, och ersatte honom med Mario Balotelli. Systemet korrigerades till en sorts anfallsdiamant, med Stankovic i botten, Balotelli och Eto’o på kanterna och Milito längst fram. En kvart senare fick han nog igen, och ersatte statylike Patrick Vieira med Ricardo Quaresma. 

Det blev lite mer energiskt, en hel del rörligare – och klart mycket mer förvirrat.

En störtlöjlig straffavblåsning gav visserligen Inter ett ledningsmål – Samuel Eto’o säker – men det maskerade ändå inte totalintrycket av en olycka på väg att hända.

Lucio och Materazzi hade redan krockat fram Baris vitryss Vitalij Kutuzov till ett friläge (den gången trampade han på bollen), och när Lucio halkade fram ännu en gratisyta till vitryssen så kunde han bara inte låta bli att peta in den.

Sedan återstod en kvart av ostrukturerad Hawaii-fotboll, då båda lagen var precis lika nära att snubbla in ett ledningsmål – fram till det att Baris lille argentinare Emanuel Rivas sköt ett friläge över i 93:e minuten.

Ligamästarna hemma mot nykomlingarna. 1-1 blev det. Ganska rättvist var det. Ett glesbesatt San Siro buade.

Och det hade kunnat vara värre.

***

Nu ser vi Juventus, va?!

/Erik Niva