Tillåt mig att räkna bort en fullständigt betydelselös match på säsongens sista dag 2007-08, och ni ska få höra. Sedan Martin Jol tvingades bort från klubben på ett sjabbigt sätt hösten 2007 har Tottenham tagit emot de så kallade ”Big Five”-lagen elva gånger på White Hart Lane.

Vi har inte förlorat en enda.

9/12, 2007
Man City, 2-1 

22/1, 2008
5-1, Arsenal

2/2, 2008
Man United, 1-1

19/3, 2008
Chelsea, 4-4

1/11, 2008
Liverpool, 2-1

12/11, 2008
Liverpool, 4-1 

13/12, 2008
Man United, 0-0

8/2, 2009
Arsenal, 0-0

21/3, 2009
Chelsea, 1-0

16/5, 2009
Man City, 2-1

16/8, 2009
Liverpool, 2-1 

***

Det är såklart en bitterljuv känsla att sitta inspärrad i en Stockholms-soffa när BAE borrar in säsongens första mål i ”mitt” kryss (Park Lane-Shelsfide-hörnet) – i synnerhet som kommentator Petter Johansson av någon anledning envisades med att referera till aktörerna som ”Stevie G”, ”Carra”, ”Crouchy” och ”Rafa” – men det är som det är.

Jag vinner hellre än jag förlorar, var jag än befinner mig i världen.

***

Liverpool ska jag skriva om i tidningen till i morgon, så i stort lämnar jag dem därhän för stunden. Jag konstaterar bara att startelvan innehöll tre spelare som inte är tillräckligt bra för att vinna ligan med (Lucas, Babel, Insua) och att Torres var fullständigt anonymiserad. Glen Johnson var demonstrerade vad poängen med den värvningen var, och Pepe Reina gjorde vad han kunde.

Vill man välja den vägen så kan man såklart gnata om två straffsituationer i slutet av matchen, men en klubb som Liverpool ska vara större än så. Insatsen var inte tillräckligt bra. Fokus bör ligga på att korrigera det.

***

Glory, glory Tottenham Hotspur då?! This I how I saw it:

Heurelho Gomes ++
Helt fel ute på straffen – a’la Kasey Keller i höstderbyt 2002 – vilket kunde ha kostat oss matchen. Gör det annars bra, men måste stampa bort de här grova misstagen väldigt snart.

Vedran Corluka +++
En så långsam spelare ska egentligen inte kunna ha så gott om tid på sig, men Corluka skapar sig det svängrum han behöver. Utmärkt högerback så länge spelet är framför honom.

Ledley King +++
Har ju inte kvickheten i vändningarna som han en gång hade, men väger upp för det med sitt positionsspel i 97 fall av 100. Ger oss den stabilitet vi behöver.

Sebastién Bassong ++++
The hero of the day. Skötte Kings springande, kom rätt in i praktiskt taget varje duell och nickade in vinstmålet. Ett fynd.

Benoit Assou-Ekotto +++
Har blivit bättre. Målet pratar för sig själv, men fortfarande är det så att alla tre Liverpools straffsituationer kommer som en konsekvens av att BAE fuskar lite i försvarsspelet. Koncentrera dig!

Aaron Lennon +++
Genomgått förvandlingen till en riktig fotbollsspelare. Även om han inte kommer helt till sin rätt med sina sprintlöpingar – som idag – så har han ändå skaffat sig den klokhet som krävs för att göra nytta för laget ändå.

Wilson Palacios ++++
Står näst intill ensam mot Gerrard, Mascherano och Lucas. Och vinner. Tottenhams enskilt viktigaste spelare, skillnaden mellan ett balanserat och ett ihåligt lag.

Tom Huddelstone +++
Hans långa passningsspel är kanske ligans bästa nu när Xabi Alonso försvunnit. Är ett lite rappare steg ifrån att verkligen kunna göra avtryck på den här nivån.

Luka Modric ++++
Vet vi inte vad vi ska göra av bollen? Ge den till Luka. Oavsett hur trängd situationen är så snirklar han sig ur den, och åstadkommer något vettigt.

Jermain Defoe +++
Lite samma sak som med Lennon. Kunde inte bidra med sin specialegenskap – kom egentligen inte till ett enda vettigt avslut – men har blivit så mycket bättre all-round att han ändå mer än motiverar sin plats.

Robbie Keane +++
Ja, han missar en chans som Harry Redknapps fru hade gjort mål på, och ytterligare två som Harry Redknapps son förmodligen satt. Men han tar sig till de lägena, han fortsätter söka upp dem och han spelar länkspel som är alldeles förträffligt.

Avbytare:
Peter Crouch ++
Lider av att vi inte har lärt oss använda honom ordentligt. Bara för att han är två meter lång ska vi inte förvandlas till ett långbollslag så fort han är på planen. Slå bollen på hans fötter, han kan hantera den.

Jamie O’Hara och Roman Pavljutjenko spelade för kort tid.

***

We’re up and running. Happy day.

***

Och förresten, det måste nämnas. Park Lane-läktaren till Steven Gerrard:
– Self defence? You’re having a laugh. 

/Erik Niva