På samma sätt som jag alltid samlat på musik och aldrig på skivor har jag alltid varit mer intresserad av att stapla matcher än arenor, av upplevelser snarare än siffror. Den här Groundhopper-grejen har aldrig varit min. Lite för mycket trainspotting, lite för lite fotboll.

Jag har aldrig någonsin hållit räkningen på vilka arenor jag varit på – men med det sagt är det ju inte så att jag inte noterar när jag besöker en ny.

Även om alla dessa nybyggen ute vid stormarknadsparkeringar har steriliserat mycket av upplevelsen så är fortfarande varje arena unik. Kvarteren runt ikring säger fortfarande mycket om vilken typ av fotbollsförening det är jag hälsar på, och det är så gott som omöjligt att fullt ut förstå sig på en klubbidentitet om man inte varit på deras stadion.

Det är rätt sällan jag får glädjen att komma till ett nytt ställe numera – jag har redan varit på alldeles för många ställen i för många hörn av världen – men när det händer så blir alltid matchdagen extra intressant.

Igår var alltså en sådan dag. Slumpen hade gjort det så att jag konstigt nog aldrig varit på Mestalla i Valencia tidigare. Nu har jag det. Matchen mot Sevilla gick väl inte till historien – ingen krönikelänk ännu – men jag är ändå väldigt glad att jag fick chansen att åka dit, i synnerhet som tanken är att Mestalla ska stängas vilken säsong som helst.

Mestalla ser ut som ett utbombat parkeringshus, men har ändå en ruffig charm och en arkitektur som förmodligen bryter mot alla ergonomiska riktlinjer – men som är idealiskt anpassad för fotboll. Läktarna är branta som bergsväggar och leder rätt upp i himlen. Ljudet liksom rullar ner för dem, likt laviner.

Det är enkelt att förstå varför den här arenan ska rivas, ännu enklare att tycka att det är trist.

***

Och vafan, har jag nu börjat på det här temat är det väl lika bra att en gång för alla inspektera den där kolven nu när jag ändå fick ett nytt hack i den.

Här är en lista på Europas 40 största fotbollsarenor. Och eftersom jag inser att ni är helt rasande intresserade – det visar sig att jag varit på 32 av dem. Mest enerverande missen är såklart San Paolo i Neapel, mest svåråtkomlig känns Hrazdam Stadium i Yerevan.

Camp Nou, Wembley, Olympiyisky, Westfalenstadion, Santiago Bernabéu, San Siro, Stade de France, Luzhniki, San Paolo, Old Trafford, Millenium Stadium, Olympiastadion (Berlin), Stadio Olimpico, Olympiastadion (Athen), Allianz Arena, Ferenc Puskás Stadion, Estadio Da Luz, Arena AufSchalke, Celtic Park, Emirates Stadium, Stade Vélodrome, Stadio San Nicola, Izmir Atatürk Stadyumu, Hrazdam Stadium, Volksparkstadion, Gottlieb-Daimler-Stadion, Stadion Crvena Zvezda, Boris Paichadze Stadium, Vicente Calderón, Borussia-Park, Mestalla, St James´Park, Waldstadion, Manuel Ruiz de Lopera, Hampden Park, Amsterdam Arena, Esprit Arena, Donbass Arena, Ibrox.

***

Utanför Mestalla finns ju förresten en sån här bonusgrej som man bara måste checka av när man nu ändå är där. Och om ni inte förstår vidden av vad de här bilderna från Avenida da Suecia visar, så…. Borde ni göra det.

El bar.

El bombo.

El Manolo.

/Erik Niva