Jaså, ni trodde inte att ni skulle börja den här dagen med ett åtta minuter långt klipp kazakisk fotboll?! Tänk om. Igår spelade alltså Kazakstans mästarlag Aktobe borta mot Maccabi Haifa, efter att ha kryssat den första matchen 0-0. Efter bara en kvart hade Aktobe seglat upp till 3-0, och dubbelmötet var alltså så klart som det någonsin kunde bli.

Det var bara det att det inte var det. Maccabi tog sig samman, reducerade två gånger och vände sedan matchen helt tack vare två mål av georgiska anfallsförvärvet Vladimer Dvalishvili. 0-3 till 4-3 på drygt 50 minuter – och Maccabi Haifa vidare i Champions League.
– Vår puls börjar långsamt leta sig ner mot det normala. Jag har aldrig sett ett israeliskt lag inblandat i ett sånt här drama ute i Europa, säger Maccabis coach Elisha Levi.

Fyra raka hemmamål som vände på ett CL-kval. Det hade kunnat vara Kalmar… typ.

***

Mer Champions League. Steve McClaren hade fört sitt Twente till 0-0 borta mot Sporting, och efter ett tidigt ledningsmål på hemmaplan så var holländarna vidare när bara sekunder återstod av stopptiden. Då skickade Sporting upp målvakten Rui Patricio, och tja… Det här är vad som hände sedan.

En vinnare, McClaren.

Läskeblaskslaget Red Bull Salzburg slog tyvärr ut Dinamo Zagreb efter ett sent mål, Panathinaikos vände ett underläge mot Sparta Prag och Anderlecht bevakade hem sitt avancemang mot ett förstamatchsfloppande  Sivasspor – men i de matcherna fanns det ärligt talat inga mål som var särskilt viktiga att visa.

Cupkvällens mål gjorde istället rumänske brassen Wesley, i Vasluis bortamatch på Cypern i Europa League.

***

Xabi Alonso till Real Madrid för 30 miljoner pund. Där ser man. Jag gillar verkligen Xabi – han är en intelligent fotbollsspelare och en begåvad människa, en av de där rätt sällsynta spelarna som man faktiskt ser fram emot att intervjua eftersom han rent utav kan råka säga något intressant.

Själv fastnar jag såklart mest för det sociosignifikativa i transfern. Xabi Alonso är en bask, som vuxit upp i Barcelona eftersom hans pappa spelade för de rödblå. Att en sådan person så intensivt fiskar efter en övergång till just Real Madrid är ett tydligt tecken på… de nya tiderna.

För bara en dryg säsong sedan funderade Liverpool allvarligt på att sälja en dalande Alonso för ungefär 10 miljoner pund till bland annat Juventus. En enda formstark säsong senare har hans värde alltså tredubblats. Nya tider.

***

Jag hade förresten ingen aning om att Zlatan Ibrahimovic inte var ensam svensk i Barcelona. 17-årige försvararen Stefan Ilic är tydligen där och provspelar i detta nu, en Landskrona-fostrad kille som tagit sig till Katalonien via OFK Belgrad och MF Pelister i Trelleborg.

Jag vet inte mer om honom än jag vet om den 15-årige västeråsaren Linus Sjöberg, som tydligen snuddar vid ett kontrakt i Man United. Någon som kan hjälpa?

***

Jaja, det om aktualiteterna – nu till de verkliga väsentligheterna. Dagens klart viktigaste text hämtar jag (som vanligt) från The Guardian. Rob Bagchi uppmärksammar text-tv:s fruktansvärda öde. ITV har meddelat att de stänger ner sin Teletext-service i januari. BBC har meddelat att deras Ceefax kommer att läggas ner 2012 – och jag skakar givetvis av indignation.

För bara 15 år sedan – på tiden före internet – kunde det fortfarande vara så att jag inte hade en aning om en stor engelsk övergång förrän den tickade fram i text-tv:s notisfält dagen efter att den hade hänt. Ändå var det ju inte nyhetesuppdateringen som var den stora behållningen med text-tv, utan det var givetvis målservicen.

Sisådär mellan 1990 och 1995 skulle jag helt ärligt uppskatta att jag följde fler matcher via text-tv än jag gjorde i rörlig bild. Det var ju fan i mig inget som sändes på den här tiden – förutom någon enstaka helgmatch – men text-tv var alltid aktiva, alltid aktuella.

Man knappade in sidan 377, och sedan satt man där och stirrade på en hypnotisk textskärm i 95 oavbrutna minuter. Sisådär var sjunde minut blinkade det smått omärkligt till i rutan… Southampton-Norwich hade alldeles nyss stått 0-0. Nu var resultatet obönhörligen ändrat till 0-1. Och jag visste om det.

Att följa en Tottenham-match på radio är olidligt – varje motståndaranfall låter fullständigt livsfarligt – men att göra det på text-tv är ju sju resor värre. Man har absolut ingen aning om vad som händer, om hur matchbilden ser ut, om vilka chanser som missas förrän efter 35 minuters intensivt stirrande då… Blink! Chris Kiwomya har gjort 1-0 för Ipswich. Livsgnistan försvann.

Givetvis var detta förstadium till ens nuvarande informationsknarkande djupt beroendeframkallande. Jag ville inte vara utan tortyren. Hade jag något annat för mig en tisdagskväll då det var full engelsk omgång hände det att jag knäppte på sidan 377 och tryckte på rec-knappen på VCR-videon. Avsikten var såklart att se uppdateringarna i realtid i efterhand – men det funkade inte. Videojäveln spelade bara in den tv-kanal som låg bakom.

Jag inser också att morgondagens informationsflöde kanske inte lämnar något behov av text-tv, men det är oavsett vilket en era som förtjänar att bli ihågkommen.

Skulle jag lista de tio saker som format mig som fotbollsmänniska skulle text-tv vara med på listan.

/Erik Niva