Om vi nu ändå satt den här ligaguide-bollen i rullning (lite som Sisyfos gjorde) så är det väl lika bra att rulla den hela vägen hem.

Intresset för Ligue 1 är förstås mindre än för Premier League, men det är kunskapen också – så vi drar väl igång en semiambitiös vandring genom de 20 ligaklubbarna, från botten och uppåt enligt de placeringar lagen landar på om allt går som det borde. De vill säga: Som jag tror att det går.

Enligt etablerat mönster, inspirerat av Gigabyte-guidernas gudfader Erik Niva, har jag delat upp paketet i tre delar.

 

20. Boulogne-Sur-Mer

Vad vill dom?

Hänga kvar, varken mer eller mindre. Laurent Guyot, tränaren som debuterar i Ligue 1, behöver inte sänka förväntningarna – eftersom de inte finns. Boulogne har ingen tradition, inte särskilt mycket publik (drog 5000 i snitt) och inga sedelbuntar (de har ligans klart minsta budget, 20 miljoner euro – AIK hade kostnader på 120 miljoner i fjol…).

– Om man skulle göra en anonym enkät i ligan, skulle alla säga att Boulogne kommer att sluta sist och vara nerflyttade redan efter halva serien. Det är inte bara så att vi inte har något att förlora, vi har allt att vinna, säger Guyot.

Vilka är dom?

En förtjusande David-mot-Goliat-klubb, som spelade på amatörnivå i division fyra för fem år sen. För fyra år sen gick de upp i National, för två år sen gick de upp i Ligue 2, och i våras fullbordade de Ljungskile-rycket med att klämma sig upp i Ligue 1 i sista omgången.

Boulogne är ungefär lika stort som Halmstad, så de har haft en viss omställningsperiod. Stadion har inte varit stor nog (den byggs om för att kunna ta in 15 000), de har tvingats förstärka den administrativa sektorn i klubben, och har fått värva en del. Presidenten Jacques Wattez har gjort sig en mindre förmögenhet på sin fiske-koncern Unipeche och ser ut som en mysigt åldrad variant av Kojak. Han har lett klubben i femton år, tagit den från ingenstans till Ligue 1 – men han vet vem han är, och han vet vilken klubb han är. De är inte som övriga nordiste-lag, de är inte ch’tis:

– Nej, vi är inte ch’tis. Vi är fiskare.

Vad kan dom?

Tja, till att börja med kan de väl sno poäng i tre fina hemmaderbyn mot Lille, Lens och Valenciennes.

Boulogne har blivit ett mini-Nantes, inte bara för att nye tränaren Laurent Guyot kommer direkt från Nantes ungdomsakademi (han var själv med i Nantes klassiska mästarlag i mitten av 90-talet, med Karembeu, Makélélé, Ouédec, Pedros och Loko) och har tagit med sig kompetente mittfältsmotorn Da Rocha.

Största svagheten? Att det är ett division II-lag som kommit upp.

Största tillgången? Att det är ett division II-lag som kommit upp.

Samma dag som avancemanget blev klart i våras förklarade samtliga spelare i laget att de ville vara kvar i klubben. Det säger en del om lagets sammanhållning och familjära framtoning.

Vem ska vi kolla på?

Köpet av Bordeauxs rutinerade reservkeeper Valverde ska förstås applåderas, men det finns bara en stor stjärna i USBCO:

Grégory Thil, 29, skyttekung, lagkapten och bandiera.

Thil kom till Boulogne 2005 och har fört dem genom seriesystemet genom att vräka in mål på varje nivå. Han vann skytteligan i både trean och tvåan.

Så spelade de i premiären:

4-4D-2.

Så gick det i premiären:

0–3 i Rennes.

 

19. Grenoble Foot38

Vad vill dom?

Göra mål, till att börja med. Grenoble gjorde i särklass minst mål (24 på 38 matcher) i den europeiska toppfotbollen i fjol.

Vilka är dom?

För fem år sen klev japanska telecom-bolaget Index Corporation in och tog över Grenoble, med en tydlig plan: Champions League inom tio år.

Och nu, fem år senare?

– Det är omöjligt, säger klubbens starke man Pierre Wantiez.

GF38 var den första klubb i Frankrike som köptes av utländska investerare, två år före amerikanerna gick in i PSG. Den japanska touchen märks lite här och var, de har köpt in ett par japanska spelare, har manga-maskotar (jo, på riktigt) och en av Frankrikes fräsigaste arenor. Men Index Corporation går dåligt, och klubben får klara sig på en rätt ansträngd budget.

Vad kan dom?

Jag såg Grenoble en del i fjol, och jag anmälde varenda match till reklamationsnämnden.

Ligue 1 är en försiktig liga i grunden, men de flesta lag brukar kasta iväg tre-fyra spelare i rappa kontringar direkt när man brutit. När jag såg Grenoble drog de bara iväg bollen till ingen alls. Nu har bosna-coachen Bazdarevic plockat in lite balkanhjälp för att lösa anfallsspelet, Josip Tadic kommer att ta en hel del target-ansvar men gamle PSG-serben Danijel Ljuboja var ju inte ens en målskytt när han var en målskytt.

Jag ser fortfarande ingen som kan göra mål i Grenoble, som kan lyfta dem upp på säker mark.

Vem ska vi kolla på?

Sofiane Feghouli. 19 år gammal, magisk speluppfattning, nordafrikanskt påbrå – så vem tror ni att han jämförs med?

Feghouli har juniorens alla avigsidor: han är ojämn, han är lättpåverkad, han har skenat iväg med alla rykten om storklubbar och allt snack om en prislapp på 300 miljoner. Men när han spelar (han är meniskskadad just nu) och får flyt dansar han en oerhört vacker anfallsfotboll.

Så spelade de i premiären:

4-4-2.

Så gick det i premiären:

0–2 mot l’Olympique de Marseille.

 

18. Le Mans

Vad vill dom?

Nog mest ha lugn och ro, efter en orolig sommar. Le Mans var en av ligans svängigaste klubbar i fjol och skulle vara mer än nöjt med en trygg plats i mitten.

Vilka är dom?

En uppstickare med rätt speciella idéer. I en defensiv liga är MUC 72 ett av få lag som vågat gå in med en offensiv grundhållning.

Truppen är ett mish-mash av nationaliteter som ska sys ihop av Paulo Duarte, en portugisisk rookie som assisterade José Mourinho in his early days. Duarte gör en Hiddink, på lite lägre nivå, han dubblerar jobbet som Le Mans-coach med att vara förbundskapten. I Burkina Faso.

Vad kan dom?

Duartes pojkar kommer att spela varianter av 4-3-3, vara hyfsat solida fysiskt och lita på ett offensivt balanserat kantspel. De har tappat en av ligans tryggaste målvakter (Yohann Pelé) till TFC och sin tyngsta offensiva kraft (Gervinho) drog till Lille för att ersätta Bastos.

Av de tippade bottenlagen ser jag ändå störst kapacitet här. De får, verkar det som, behålla mittfältskittet Mathieu Coutadeur, och då kan det räcka med att Duarte lyckas få någon av alla de disparata anfallskrafterna att varva upp motorn.

Vem ska vi kolla på?

Med Gervinho borta är det Mathieu Coutadeur som är Mannen med stort M i Le Mans. Han är bara 23, men har en framtoning som en 30-åring och en fenomenalt fin högerfot. Le Mans mittfält hänger på honom, minst lika mycket i år som i fjol.

Så spelade de i premiären:

4-2-3-1.

Så gick det i premiären:

2–2 mot Lyon, efter baklängesmål i slutminuten.

17. Sochaux

Vad vill dom?

Sochaux vill genomföra en säsong som inte slutar med att de måste kriga hela vägen in i maj för att rädda Ligue 1-livet. Varken mer eller mindre.

Francis Gillot, tränaren, har begränsade förhoppningar:

– Vi är inte sämre än i fjol. Men vi är inte bättre heller.

Vilka är dom?

Ett av världens mest framgångsrika korplag, som bekant. Den östfranska Peugeot-fabrik-byn är en fransk motsvarighet till Wolfsburg, only they’re not champions.

Det finns något rätt sympatiskt över lilla Sochaux. De har en oproportionellt bra akademi (rankades som den fjärde bästa i Frankrike i fjol), en hel del fina spelare – och i fjol blev det ofta öppna, underhållande matcher när de spelade. För att de fyllde på ordentligt, men också för att de var mer fartspelande än fysiska.

Nu har sponsorerna dragit ner på sina bidrag, symbolspelaren Mevlüt Erdinç har dragit till Paris och det känns på det hela taget som att det drar rätt kallt men…

Vad kan dom?

…Champagne-Charlie Davies har ju anlänt, bumpin beats, stayin real.

Gillot behöver mål från Charlie om det här ska bli en vettig säsong för Sochaux. Erdinç är en av årets absolut tyngsta spelarförluster i ligan (fullt i klass med Benzema och Bastos när det gäller inflytande på sitt lag), Vaclav Sverkos kommer att göra tolv-femton mål över säsongen, men det räcker inte. Dessutom har Les Lionceau mannen med fotbolls-Frankrikes fräckaste forwards-facit. Nicolas Maurice-Belay är ingen out-and-out-striker, men hans siffror är ändå värda att kontemplera:

Matcher i Ligue 1: 93.

Mål i Ligue 1: 1.

Vem ska vi kolla på?

Jo, det ska bli oerhört intressant att se Charlie mäta upp avståndet till klubbtoppen. Och Sverkos kommer att vinna den interna skytteligan. Men vill ni ha de riktigt spännande namnen så är det algerier-geniet Ryad Boudebouz.och miniplaymakern Vincent Nogueira, båda ur Sochaux akademi, som ni ska hålla ögonen på.

Så spelade de i premiären:

4–4–2.

Så gick det i premiären:

1–0 mot Auxerre.

 

16. Valenciennes

Vad vill dom?

Få en bra start på en ny era. Nästa år flyttar de in i en ny arena, och de vill inte göra det i Ligue 2. Och just det, de vill gärna vinna en bortamatch också. Det har de inte gjort på två år.

Vilka är dom?

Tredjeklubben uppe i norr, efter Lens och Lille, en gammal textil- och stålstad som är på väg tillbaka efter att ha sett industrierna krascha. När Lens stal fans och Lille växte sig ekonomiskt starkt hamnade VA i bakvattnet.

Nu har klubben och regionen återhämtat sig, och VA flyttar nästa år in i en ny arena, men presidenten Francis Decourrière gnäller på bristande intresse från kommunen.

I det stora hela är VA ett Lens, minus traditionen och publiken. Men Decourrière är en enorm kraft, som legat bakom den nystartade ungdomsakademin och den nya stadion.

Vad kan dom?

Philippe Montanier ägnade fem år åt att ta Boulogne från ingenstans och upp i Ligue 1. När han lyckats förband sig spelarna att stanna – men själv drog han tio mil sydväst till nordkonkurrenten Valenciennes, som just tappat Kombouaré till Paris.

Laget är likt klubben; ambitiöst, välorganiserat, men inte särskilt intressant. Värvningarna är försiktiga, mest lån, de kommer att sjunka hem, spela lutherskt och hoppas att Caen-köpet Fahid Ben Khalfallah kan trixa fram fina bollar på spindelmannen/OM-lånet Mamadou Samassa.

Vem ska vi kolla på?

Jo, jag gillar Samassa. Han är stor, han är rejäl, han har ett bra steg för sin längd – och hade han fått chansen på allvar i OM i fjol hade han kunnat bli en av säsongens stora skrällar. Han spelade bara två matcher från start – och sköt in klassmål med skallen i båda. Se själv. Och en gång till.

Så spelade de i premiären:

4–3–2-1.

Så gick det i premiären:

1–3 mot Nancy, en katastrofmatch.

 

15. Montpellier

Vad vill dom?

Etablera sig, efter fem år i Ligue 2. Och låta presidenten bråka med så många som möjligt.

Vilka är dom?

Det går inte att prata om Montpellier HSC utan att prata om Louis Nicollin, en homofobisk, underhållande, halvgalen och helengagerad president som styrt det mesta i klubben de senaste 35 åren.

Häromåret akutplockade Nicollin in Rolland Courbis, tränarlegendaren som är Zinedine Zidanes fotbollspappa.2007 värvade Courbis rutinerat, och misslyckades med att gå upp. 2008 värvade han oprövat, och gick upp.

2009? Då hoppade han av, och nu har efterträdaren René Girard värvat rutinerat så det skriker om det. Bosmanfynden Geoffry Dernis,Cyril Jeunechamp och Pitau Romain har gjort ett par hundra L1-matcher ihop, och bosna-backen Emir Spahic har sett hela världen utan att bli imponerad.

Vad kan dom?

MHSC är ett lag av stål och säkerhet i år. De kommer att plocka poäng överallt. Sopkungen Nicollin sägs ha gett klubben en budget på 20-25 miljoner euro för att överleve och mer än så i Ligue 1.

Spelmässigt är det inga konstigheter. Ett klassiskt mittförsvar med serben Nenad Dzodic och Spahic, de kommer att överleva så länge de inte behöver spela felvända. Framför packar Girard ihop laget ordentligt, med Romain Pitau som ambitiös mittfältsstädare. Svåra att göra mål på, helt enkelt.

Vem ska vi kolla på?

Tja, de gamla kan vi ju redan, men ska vi tro på rapporterna från premiären mot PSG så var Yonés Belhanda, en brytstark marockansk mittfältare som skrev sitt första proffskontrakt i somras, den stora skrällen. Vi fortsätter att kika på honom, tycker jag.

Så spelade de i premiären:

4–1–4-1.

Så gick det i premiären:

1–1 mot PSG, kvittering av Spahic på hörna i 94:e.

/Simon Bank