Så är alltså bloggen framme i Europas minst fotbollsdoftande fotbollsstad.

Vi har ju tagit den här kollektivistiska lösningen lite längre, så från och med idag delar vi inte bara blogg – från och med idag huserar vi gemensamt i rum 512 på Marriott Hotel, en refug ifrån Stade Louis II, Monacos parkeringsgarage till stadion.

Om några timmar spelar Barcelona och Sjaktar Donetsk jippomatch. Nu slår Medelhavet in genom balkongfönstret, med sin tång, sin sälta och sina vulgära lyxbåtar. Och frågan måste ju ställas – vad sjutton gör vi här?

Den frågan har en hel rad olika svarsnivåer, men leder hur som helst vidare till nästa undran. Har det någonsin funnits en kompetent fotbollsspelare som vuxit upp här, som faktiskt är monegask? Jag hittar Armand Forcherio – som plöjde runt i lagtet under det titelströdda 60-talet – men kommer inte längre.

Har vi något mer?

/Erik Niva

Javafan, i brist på den faktiska kunskapen om furstendömets born-and-breeding av fotbollsstjärnor så har vi ju alltid närtidsnostalgin.

Senast jag var i Monaco var jag här som supporter. Eller, det är inte helt korrekt. Jag var här som semi-supporter, ni vet den där förhatliga gruppen människor som hoppar på tåg och mimar med i sånger när det passar.

Jag hänger ju i trakterna när det är kallt hemma, och i vintras såg jag OGC Nice så fort som tillfälle gavs (det vill säga, så fort som matcherna inte krockade med bättre matcher). Och när Nissa Bella mobiliserade inför ett av två cupäventyr så hoppade jag på tåget. Det var sudiste-derby i Monaco, Coupe de France, ASM–Le Gym, och jag travade med ner till Louis II för lite cuphets.

Det gick, förstås och som alltid när man engagerar sig, åt helvete.

Nice fyllde sin kurva med människor, Monaco fyllde sin kurva med megabanderoller med texten ”Vi är alltid med er” (och 40 människor), och efter 84 minuters krigande sprang numera Auxerre-löpande Alex Licata in med 1–0. Game over. Lille sköne vingmuttern Yohan Mollo sprang ut mot Nice-curvan i bara kalsongerna och jublade. Ingen reagerade nämnvärt. Själv var jag mest sur över att ha gått miste om en fin bortaresa i nästa omgång: Ajaccio på Korsika.

Det hade vart nåt.

Och nudå – vad händer i kväll?

/Simon Bank

 

Senast jag var i Monaco så var Lyon här på besök. Les Gones hade åkt ner med ett tusental bortafans, och på gatan som går bakom stadion – jag ser den faktiskt i detta nu, från balkongen – så blev det bråk mellan en av deras falanger och gendarmeriet.

Det här var på den resan då jag tågluffade runt till alla länder som deltog i förra sommarens EM. Att resans första huliganbråk ägde runt i Monaco kändes helt absurdistiskt.

Men hursom, kvällens aktiviteter var det ju. Och givetvis kretsar de kring de bisarra turerna runt Dimitrij Tjygrinskij. Igår kväll träffades alltså Barcelona och Sjaktar på Hermitage-hotellet i Monte Carlo, och kom överens om de sista villkoren runt övergången. På måndag är Tjygrinskij Barcelonas spelare. I morgon är han i Donetsk, för invigningen av nya skrytbygget Donbass Arena. Och ikväll spelar han alltså för Sjaktar, mot Barcelona.

Vad hände om Zlatan Ibrahimovic kommer in sent i en duell, och Tjygrinskij knäcker vristen?

/Erik Niva

 

Tjygrinskij ska spela enkelt, det är vad han ska göra.

Men visst, situationen är mer delikat än någon jag kan komma på sen… ja, sen Fernando Morientes sänkte sitt alldeles egna Real Madrid med Monaco. Men det här med Tjygrinskij är förstås väldigt speciellt. Pep Guardiola verkar ha scoutat honom noggrant och länge, han beställde honom av styrelsen redan i vintras och får honom alltså nu. Big bloke, big money. Hoppas det går bra för honom i kväll.

Och i väntan på det tycker jag att vi gör vårt bästa för att förbereda oss för en helg som i väldigt mycket ser ut att bli en av de bästa fotbollshelgerna på hela året. Vad i hela världen ska vi välja och välja bort? Försmaken igår var förresten superfin. Den nya, sköna it-världen gav mig möjligheten att lagom till straffarna streama in och se hur Dinamo Bukarest som första lag in the history of the game vände ett 0-3-underläge från hemmamatchen till seger. Dinamo Miracol dundrade rumänsk tv. Och det var precis vad det var.

Äh. Där ligger Medelhavet. Här sitter vi. Då börjar matchen.

Det ska nog bli en bra kväll det här också.

/Simon Bank