This is bad news for the Swedish game.

Medan er utsände i fotbollsvimlet suttit och halvfrusit på Gamla Ullevi har ju Ungern och Sverige markerat form nere i Nederländerna. Klassikermöte mellan PSV och Ajax, och deras gubbe var – om man säger – bättre än vår gubbe.

Andreas Isaksson, mannen som ska hålla nollan i Budapest, inledde ju med en av höstens mest pinsamma tavlor. Så här. Efter 90 sekunder.

Resten av matchen, i klassisk holländsk allt-eller-inget-anda, ägnade alltså PSV åt att rädda ansiktet åt Isaksson – och den som räddade bäst och mest var Ungerns nya stjärna, Debrecen-exporten Balazs Dzsudzsak. Luis Suarez fortsätter vräka in mål för Ajax, men han satte inget som liknade Dzsudzsaks frisparkskonst.

Först en mörsare för 1–1 (1,20 in).

Sen en Ronaldinho-smek till 3–2.

Det är skillnad på fötter och fötter.

Att Sverige måste se upp för den vänsterfoten har ni förstått. När det gäller Isakssons pinsamma missar så här i säsongsstarten kommer jag att tänka på ett samtal jag hade med Petter Hansson för ett knappt åt sen, i en hotellobby i Rennes. Petter berättade hur impomonerad han varit när han kom till Heerenveen och upptäckt att Boy Waterman var lagets kanske bäste spelare med fötterna.

Grejen var ju den att Waterman är målvakt.

– Om man som försvarare är nere vid hörnflaggan och drar bollen upp på läktaren… ja, det är inte som i England där alla ställer sig och jublar, eller som i Sverige där alla tycker det är okej. I Holland tycker de att ”du måste väl kunna hitta en lösning på det?”. Man kan alltid spela målvakten, sa Petter.

I Holland ser man alltså inte med helt blida ögon på missar av den här sorten. Fötterna ingår i spelet för en keeper.

Och allt detta skriver jag, ironiskt nog, efter att ha sett allsvenskans två bästa målvaktsfötter mötas på Gamla Ullevi. Varkem Kim Christensen eller Pär Hansson gjorde några missar.

/Simon Bank