Var han bra? Inte det minsta.

Spelar det någon roll? Ingen större.

Alltså, Barcelonas ligapremiär är inte ens tre dygn bort, och det är klart att det skulle kännas väldigt tryggt om Zlatan Ibrahimovic redan var en inkörd kugge i Barcelonas välsmorda system, att han var helt ikapp fysiskt – men chanserna till det var alltid betydligt mer mulna än halvklara.
– Han ska vara bra under fem år, inte under den första dagen, konstaterade Pep Guardiola häromveckan. 

Vi måste vara ärliga, och det här var en ettplusinsats. Just ikväll väger sidan med de positiva aktionerna väldigt mycket lättare än minuskolumnen.

Huvudspelet sorterar vi ju in i den andra kategorin. En grej som blev tydlig tidigt var hur Barcelona har för avsikt att försöka med mer inläggsspel den här säsongen än tidigare. Både Messi, Alves och Henry lyfte in lyror mot centerforwardsytan, utan att få ut något av det. Zlatan vann inte en enda nickduell mellan matchminut 1 och matchminut 66, och låg ofta så långt ifrån situationen att han inte ens kom åt att attackera bollen.

Sistapassningarna var ytterligare en sak som inte stämde. Vid tre, fyra tillfällen hade Zlatan utmärkta lägen att trä en medspelare till friläge med ganska enkla passningar, men misslyckades varje gång. Två avslut; ett mitt på målvakten då han borde passat Henry, ett halvvägs ut till hörnflaggan. Eller ”halfway to Inter Milan”, som Henry Winter uttryckte det på bänkraden nedanför mig.

Mest oroande är väl egentligen att Barcelona just nu ser så mycket vassare ut när Leo Messi – som ju inte alls är byggd för centerspel – vandrar in centralt. Men det är nu inget stort orosmoln. Det här kommer ju att bli bra, även om det inte är så alldeles säkert att det blir bra och färdigbyggt redan till ligapremiären.

***

Samlingen av stora Zlatan-ögonblick blev alltså inte särskilt mycket större den här kvällen i Monaco, men ett ögonblick tar jag i alla fall med mig till jag-var-där-när-det-hände-kategorin. I den 52:a minuten får Barcelona ett oceanöppet kontringsläge. Zlatan är helt fri ute till vänster, men bollföraren Dani Alves ser honom aldrig och springer in i en återvändsgränd.

Och då kommer de – de första missnöjt utslagna armarna i den nya klubbmiljön.

Värt resan, bara det.

Jaja, nu tar vi väl och tittar på förlängningen.

/Erik Niva