Det här trodde jag inte när jag vaknade i morse.

Jag trodde i och för sig nästan ingenting när jag vaknade i morse, det var för tidigt för både tro och vetande. Alla tåg från Monaco mot Milano var fullastade, jag fick slänga mig i en taxi och tuffa över gränsen.

Morgon på Piazza Battisti i Ventimiglia. Panino med mozarella och tomat, en dubbel espresso med en morgonskvätt mjölk. Ljuset, en tidning, och en morgon som rinner rakt genom sömnögon och in hjärtat.

Fem timmar senare var jag redo för den lilla madonnan och hennes derby.

Det var inte Milan.

Den ukroniskt lagde kan säkert förklara bort 0–4 i ett hemmaderby. Om bara Ronaldinho fått en straff, om bara Pato varit lite skarpare när det vankades chanser första kvarten, om bara Gattuso missat bussen till San Siro.

Men Inter körde över Milan på alla sätt man kan köra över ett lag, och ska man döma av den här matchen (och det kanske man inte ska) så är den här upplagan av Inter både bättre och mer sympatisk än den kontrollerade understödsmaskin som Zlatan Ibrahimovic kånkat runt med de senaste säsongerna.

Det är förstås inte Zlatans fel. De bara spelade en rätt negativ fotboll då. För lite djupledslöpningar från mittfältet, för defensivt tänkande, ett isolerat geni längst fram.

Det här var något annat. Om vi räknar bort Lucio – som jag faktiskt inte tycker är en bättre mittback än de som redan finns i huset – så tillför alla nyförven något. Inter knackade ner Milans mittfältare utan större ansträngning, och kunde ändå ha akutdebutanten (alla var chockade av den uttagningen) Sneijder som fritt svävande resurs.

Eto’o hjälpte Milito, som hjälpte alla, som hjälpte varandra. Och så rusade förstås världens bäste högerback fram och tillbaka som ett dopat ånglok på sin kant.

Som helhet var det en lysande insats av Inter, den bästa på väldigt, väldigt länge.

Milan?

I korthet:

•Nesta såg ut som Nesta, han kommer att bli oerhört värdefull i år också.

•Thiago Silva var helt okej.

•Pato gör vad han kan.

•Ytterbackarna var ett skämt.

•Mittfältet rasade när Gattuso åkte ut, men de var trubbiga även tidigare.

Publiken?

I korthet:

•Curva Nord var briljant, den kidnappade alla Milans ramsor och vände dem mot dem. Sjöng om Kaká, hade striscioni om att Inter inte kan vinna.

”Il vostro chiacchierone é ancora campione!”

•Curva Sud var mest förbannad på Berlusconi. Och av naturliga skäl lite tystare.

”Avanti!”

Och så Svennis-skalan på det, innan jag lägger mig och djupsover i väntan på att klockan ska bli 06.00 så att man äntligen får gå upp och välkomna en ny resedag:

Môcke bra:

Alessandro Nesta – Diego Milito

Möcke, môcke bra:

Pato – Wesley Sneijder

Môcke, môcke, môcke bra:

Thiago Silva – Maicon.

Här har ni hela kalaset, förresten.

/Simon Bank