Supporterrapporter, en dag som denna?

Jo, om vi bläddrar oss förbi London-mörkret så hittar vi feelgood-vibrationer i Valencia. De har ju inte varit särskilt stora på den biten runt Mestalla de senaste åren, byggkrisen slog stenhårt mot klubben och kulminerade med miljardskulder och ett avbrutet arenabygge. Det var inte särskilt många steg kvar till den där ruinbranten som man brukar hänga vid när allt gått riktigt och oåterkalleligt åt helvete.

Så lite goda nyheter skulle väl smaka mumma?

Sagt och gjort. Valencias ledning spelade ut ett tiggarkort för att rädda klubben, en nyemission väntade på supportrarnas svar. Och supportrarna svarade. Aktier för nära 200 miljoner såldes. Banklån har säkrats, regionen har klivit in och backat upp lånen – och Valencia kommer inte att säljas utomlands (uruguayanska investerare har nämnts tidigare).

I måndags satte sig Társilo Piles, ordförande i Fundació VCF, framför pressen efter ett möte på Mestalla. Han pratade om en ny era:

– Fundació VCF vill demokratisera klubben. Gensvaret från det valencianska samhället, samarbetspartners och aktieägare som köpt delar av klubben är fantastiskt. Emissionen har gett mer än dubbelt så mycket som de två tidigare.

Och alltihop händer alltså – enligt den inverterade regeln om att en lycka sällan kommer ensam – samma vecka som Valencia tecknat ett lån på 760 miljoner med banken Bancaja. Enligt presidenten Manuel Llorente räddar arbetet av banken och la Generalitat (kommunen, på ett ungefär) klubben från att åka ner i andraligan.

– Vi har räddat oss ur en mycket svår och oroande situation, klarat ett viktigt hinder för vår förening och vi måste visa vår djupaste tacksamhet till institutionerna för deras arbete med att ge tillbaka klubben till människor som bryr sig om Valencia. Äntligen har klubben lagts i händerna på Valencias supportrar igen.

Är inte det det vackraste ni hört sen konfirmationen Ryan Babel rappade så säg?

/Simon Bank