Visst är det fint ordnat, alltihop? Först kommer stora, tunga Premier League med sin röda matta, sen tassar Serie A in med sina förhoppningar och sitt lätt stukade självförtroende, och sist kommer Primera División med sina cracks och sitt miljard-duopol.

Man får helt enkelt tid på sig att fästa blicken där blicken hör hemma, alla får sitt. Och den här veckan vänder vi blicken från Öarna mot Stöveln, och försöker förstå oss på vad som egentligen händer med världens rörligaste, oroligaste, vackraste och konstnärligaste fotbollsland.

En state of the art-countdown är på väg in till bloggen via transatlantisk bananbåt, och beräknas anlända inom kort. Tills dess kan vi i korthet fundera lite över hur det kommer att vara att gå på fotboll i Italien i vinter.

Säsongen har inte ens börjat en, men säsongen har börjat med ett krig.

Krigföringen är regeringens, inrikesministern Roberto Maroni fortsätter att slita för att kontrollera det som inte går att kontrollera. Och precis som i Sverige tar man fram en bredyxa där man behövt pincett: Det senaste påfundet är en slags legitimation för supportrar – la tessera del tifoso – som kommer att bli en nödvändighet för att en bortasupporter ska kunna komma in på en match.

Italien har, det vet ni, enorma problem med våld i samband med fotboll. På bensinstationer, utanför arenorna, på tågstationerna. Om supportrar i Stockholm lyckades dölja en poliskritik bakom ofattbart lågintelligenta Arklöv-banderoller så har italiensk supportervärld ett faktiskt polismord och en faktiskt polismördare som ställt sig i vägen.

Och istället för nya arenor, istället för förståelse för att myndighetsutövning i en demokrati borde bygga på ett mandat och ett förtroende kommer nya regler. Jag skrev om det i samband med att huliganlagen presenterades i Sverige, och nu kommer alltså nästa inskränkning i Italien – ett land där parlamentet är smockfullt av kriminellt belastade ledamöter.

Berlusconi och Maroni sneglar mot il modello inglese, och ultrá-kollektivet protesterar förstås. Det gör de naturligtvis alltid när någon rör deras fotboll, men den här gången är det annorlunda. Korten sorterar bort fans som prickats de senaste fem åren, och Catanias president Pietro Lo Monaco menar att registreringen är helt okonstitutionell eftersom den stänger ute även dem som redan avtjänat sitt straff.

De stora nordklubbarna har redan infört eller ska införa kortet, medan sydklubbarna protesterar vilt.

Lo Monaco pratar om ”en totalitär regim”. Och som alltid när det är det lite braskande som kickar igång en så är det ju Palermos Maurizio Zamparini vi vänder oss till.

– Alla system som inskränker den personliga friheten är polisiära system. I det här ser jag ett system från den gamla fascismen – att beröva friheten för en miljon för att kontrollera hundra, säger han.

– Jag är en fri man och jag vägrar att behöva ha med mig ett kort för att komma in på en bortamatch.

– Jag skäms över att vara italienare.

Så börjar säsongen, med ytterligare en förtroendekris i… jag höll på att säga ”italiensk fotboll” men det är förstås mer än så. La tessera är en potatis som brinner, och den kommer att landa i knäet på klubbarna och på poliserna som skickas ut för att bevaka matcher med alldeles för höga insatser.

Snart tar vi oss innanför sidlinjen. Bananbåten väntas anlända inom ett par timmar.

/Simon Bank