Jaaa, vad ska vi ta oss för idag?

Tja, vi kan väl ge oss på de små frågorna:

Varför kommer engelska klubbar att finnas med när Champions League går in i sitt slutskede nästa sommar?

Och varför kommer det engelska landslaget inte att göra det när VM går in i sitt slutskede nästa sommar?

På fråga A svarar vi pengar och på fråga B svarar vi trötthet..

Eller, det gör vi inte alls. I alla fall inte bara. Och absolut inte i fall B. Men vi ser det i alla fall som ett skäl så gott som något att ge oss på ett träsk av siffror och grafisk gestaltning av världens stora gåtor.

Pengarna först. Skälet till att jag ger mig in i världens tröttaste kausalitets-diskussion är… att jag är trött. Jag snubblade helt enkelt över en bloggpost på franska football.fr som var slarvig med källor (vi får alltså svälja det med en liten nypa natriumklorid) men intressant i sak. Bloggaren Carambar hade helt enkelt gett sig in på att summera vad lagen i toppligorna egentligen köper sina spelare för. Hur mycket kvalité köper de in i sina trupper? Vad kostar en snittspelare i Milans startelva? I Arsenals? I Barcelonas?

Och svaret? It goes a long way to explaining skillnaden i både nationell och internationell slagkraft. Varsågod:

Spanien:

Atlético Madrid 10 miljoner euro.

Sevilla, Valencia, Villarreal 8 miljoner euro.

 

England:

Chelsea 16 miljoner euro/spelare.

Manchester United 11 miljoner euro.

Liverpool 10 miljoner euro.

Manchester City 9,5 miljoner euro.

Glory Glory Tottenham Hotspur 8,5 miljoner euro.

Everton 7 miljoner euro.

Aston Villa 6 miljoner euro.

 

Italien:

Inter 11 miljoner euro/spelare.

Juventus 9,5 miljoner euro.

Fiorentina och Roma 6 miljoner euro.

Napoli 4 miljoner euro.

 

Tyskland:

Wolfsburg 5 miljoner euro

Leverkusen, Hamburg, Bremen, Schalke 4 miljoner euro.

 

Frankrike:

Lyon 6 miljoner euro/spelare.

OM 5 miljoner euro.

PSG 3,5 miljoner

Lille 3 miljoner

Toulouse 2,5 miljoner

ASSE, Rennes, Auxerre, Lens, Monaco, Nice, Nancy 2 miljoner

 

Så. Där har ni den 80-procentiga förklaringen till varför ligatabellerna och de internationella cuperna ser ut som de gör. Resten kommer att förklaras av Bundesliga-bosnier, ryska rubel och John Terrys skräck vid straffspark.

När det gäller VM så är det en evighetsgammal fråga, aktualiserad av inget annat än möjligen att Henry Winter bollat upp den igen – och att det råkar vara VM-säsong dådå.

Spelare blir slitna. Fact. Spelare i England spelar mer än alla andra. Fact. Premier Leagues spelare har kortast vinteruppehåll av alla. Fact. Premier Leagues spelare lider fem gånger större risk att drabbar av stressfrakturer i april-maj. Jan Ekstrand-fact.

Bundesliga halverar sitt vinteruppehåll i år, vilket fick Uli Hoeness (en gudagåva för den fotbollsbloggande delen av samhället) att dundra om trötta spelare och att tysk fotboll ”nu tappar en av få konkurrensfördelar man har internationellt”. Och i England gjorde Barclays en enkät där 57 procent av tränarna i Premier League var för ett förlängt winter break.

Jaja. Inget nytt under solen. Men här har ni, i svart på rosa och i en fontsize som är som en smekning för ögat, årets förklaring till varför englandsbaserade spelare är slitna i VM, varför Vicente del Bosque borde jubla över att Real Madrid köper hem hans landslagsspelare till moderlandet, och varför tyska klubbar just fått sämre möjligheter att vinna europeiska cuper.

Vinteruppehåll, säsongen 2009-10:

Bundesliga 28 dagar (19 dec-16 jan)

Ligue1 24 dagar (23 dec-16 jan)

Serie A 16 dagar (20 dec-6 jan)

La Liga 14 dagar (20 dec-3 jan)

Premier League 11 dagar (28 dec-9 jan) – med FA-cupens tredje runda den 2 jan.

Allsvenskan 7394 dagar (november-april)

 

Så ser de till stor del självuppfyllande profetiorna inför den kommande säsongen ut. Det finns, som bekant, alltid nåt att skylla på.

/Simon Bank