Det tål att upprepas: Problemet med att se på fotboll är att man missar en massa fotboll.

Epilepsizappade mig igenom en kväll, såg hela Tyskland–Sydkorea i U20-VM (1–1, Tyskland en gigantisk besvikelse), hela Rubin Kazan–Inter och irrade runt i gränslandet mellan allsvenskan, VM och Champions League resten av kvällen.

Och vad såg vi, då?

Rubin chockstartade med gammelrysk fartfotboll och körde över Inter i 20 minuter. Mini-argentinaren Alejandro Domínguez visade världen att Lucio kan allt utom att dansa – och så var det 1–0.

Inter hostade igång motorn, världens bäste högerback – jo, jag tycker nog det – sköt ett inlägg i skallen på Stankovic, och så var det kvitterat. Rent hantverkskunnande.

Super-Mario Balotelli tog ytterligare en av de där utvisningarna som blir till vattenhinder på hans väg mot stjärnorna, och Inter var genuint illa ute i andra halvlek när Semak och Gökdeniz Karadeniz trummade på. Inter trögblekt, men framför allt ska man nog ha klart för sig att Kazan inte är ett ställe dit man åker för att hämta hotelltvålar, en t-shirt och tre enkla poäng.

Lyon åkte till Debrecen och gjorde just det. Kongo-Kim såg till att det började precis så smärtfritt som tänkt när han plockade upp en hörna och dundrade in 1–0 efter hundra sekunder och en hörna från Pjanic. Lill-bosniern fick mersmak och bowlade in den här frisparken efter en kvart, och serverade gamle gnällspiken Govou en assist-hörna till (vi skulle kunna kalla det självmål också).

Sedan tog Kim Källström över som leverantör, allt för att mata pantern Gomis.

Tung start för den delen av Europa. Rumänska ligaledarna Unirea Urziceni sprang in i Stuttgart och tungturktysken Serdar Tasci efter fem spelade minuter, innan Dacian Varga använde vänstern till att curla in kvitteringen.

I AZ, ett svensklag utan svenskar (Wernbloom på bänken, Rasmus Elm cup-tied) visade hollandsmarockanen El Hamdaoui att den forward som behärskar diagonalsmygandets konst inte behöver skjuta så förbannat hårt. Standard Liege kom hem med en poäng, trots allt och tack vare ett slutminutsmål av 19-årige Moussa Traoré.

Rangers? Det är förstås såna här kvällar de måste överträffa sig själva, med Ibrox i ryggen. Det är såna här kvällar de inte ska spela det sämsta markeringsspelet den här sidan om Real Madrid/08. Konko, Adriano, Luis Fabiano, Kanouté och killarna gör nämligen mål då. 1–4 till slut. Game Over.

…och Barcelona hade en vanlig dag i fabriken. Zlatan Ibrahimovic hade ett par kvicka dribblingsturer, en bra 85-minutersmatch och ett fint assist till Pedrito, men det var Messi som – med lite målvaktshjälp – drog ur proppen ur Kiev-tunnan. Zlatan beskrevs, enligt våra vakna läsare, av engelska tv-kommentatorer som ”a bit like Kevin Davies”. Vi får se om Erik Niva kan nyansera den bilden något när han fått sina potatisar varma och majonäsfria.

Arsenal left it a bit late mot Olof and his Olympiakos. Först sista kvarten gjorde RvP och Andrej Arsjavin de där målen som behövdes.

Själv valde jag att fokusera på Fiorentina–Liverpool, och det gjorde jag helt jävla rätt i.

Jag har en tes om att Viola är som bäst när de möter flödande fotboll och bara åker med. De har så snabba fötter, så kvicka hjärnor, och när de drar raka streck mellan Jovetic, Mutu, Vargas och Montolivo så är det helt enkelt väldigt effektivt.

Det var klapp-klapp, superpress, 4-2-4-spel med en fart som… ja, som inte ens Liverpool hängde med i.

The Mighty LFC kunde inte kontrollera matchen, som de brukade göra, och när Insua stod och tittade passade mål-ungen Jovetic på att lura in 1–0. Innan paus passade Jovetic för säkerhets skull på att styra in 2–0 också, bakom ett patetiskt Liverpool-försvar.

Liverpool gör så ibland, oförklarliga idiothalvlekar, men det här var värre än vanligt. Gerrard låg för högt och fick inte tag i bollen, och Zanetti höll mittfältet i handen lite som han hade lust.

Bättre i andra, så klart, med ett lite mer försiktigt Fiorentina. Snällare press, intelligentare Liverpool. Men inte tillräckligt. 2–0. Della Valle applåderade på läktaren.

Där har ni kvällen på en tallrik. Vi ska bara utse det snyggaste målet också.

Det var, precis som väntat, HamKams fotbollsgeni Tommy Øren som skickade in det bakom Conny Månsson i Kongsvinger.

•••

Dagen var av en annan sort. Imorgon spelar Toulouse Uefacup i Brügge, men de gör det med ett hål på läktaren. Brice Taton, en 28-årig ultrá från Toulouse, dog klockan tio i morse. Han var medlem i Les Indians, den största ultrágruppen i TFC, men TFC har rätt få tunga våldssupportrar och Taton var inte en av dem.

För två veckor sedan satt han i en irländsk bar i Belgrad, inför cupmatchen mot Partizan, när 30 huliganer dundrade in med järnrör och baseballträn. Enligt rapporterna från Serbien var det professionella våldsmän som var ute efter att protestera mot den planera Pride-festivalen i stan.

De attackarede TFC-fansen, slog ner Taton, släpade ut kroppen och släppte den nedför en tio meter hög avsats.

Två operationer och två veckor på intensiven senare är Brice Taton död, och både de serbiska och franska regeringarna ropar på hårda straff mot förövarna. Human Rights Watch har de senaste åren kritiserat Serbien för att ha misslyckats med att stävja hatbrott mot minoriteter, och regeringen valde att ställa in Pride-paraden av rädsla för våldsbrott, och i den serbiska fotbollen har våldet exploderat de senaste åren. Både Partizan och Röda Stjärnan har drabbats.

– Vi har redan visat vår bestämda vilja att lösa dessa problem som redan funnits i andra länder. Vi tänker använda oss av deras erfarenheter när det gäller kampen mot huliganvåldet, meddelar serbiske premiärministern Mirko Cvetcovic.

Partizan uppdaterade under eftermiddagen sin hemsida:

”Brice Taton finns inte längre ibland oss. Han lämnade Belgrad i en kista och vi andra står kvar med skammen, utlämnade åt att möta oss själva och konsekvenserna”

I morgon spelar Toulouse FC fotboll igen. På söndag hyllas Taton vid hemmamatchen mot Lorient. Klubben kommer inte att ta betalt för biljetterna, utan ber istället publiken att lägga sina sedlar i en insamling till Brice Tatons familj, hans sambo och deras fyraåriga dotter.

/Simon Bank