Åsså var man här igen då.

Riktigt hur många gånger jag varit i Barcelona de senaste åren har jag ingen som helst aning om, men de räknas ju i dussin. Men även om de nu gör en sämre patatas bravas här än i Madrid – ta bort den där satans majonäsen, för i helvetet! – så finns det ju värre plats på jorden att återvända till.

Men nu var det inte min återkomst det här skulle handla om, utan något aningen lite större.

Zlatan? Äh. Ikväll är ju Andrij Sjevtjenko tillbaka på Camp Nou. Han har visserligen varit här med Milan, men ikväll har han återigen Dynamo Kievs tröja på sig, precis som han hade den där höstkvällen för snart 12 år sedan.

Han var en 21-åring med pojkansikte då, Sjevtjenko, och med sitt hattrick såg han till att Barcelona drabbades av det som fortfarande är klubbens värsta hemmaförlust i Europacuperna.

Den här upplagan av Dynamo Kiev var det sista stora laget som det gamla Östeuropa någonsin producerade. Spelarna var alla fostrade i det gamla sovjetiska systemet, och hade drillats i den egensinnige visionären Valerij Lobanovskijs systemfotboll.

Säsongen efter chocken på Camp Nou vann Dynamo Kiev med 3-1 över Arsenal, och slog sedan ut Real Madrid i kvartsfinalen. I semifinalen spelade de ut Bayern München, och ledde med både 2-0 och 3-1 innan Carsten Jancker orättvist satte 3-3 i den 90:e minuten.

Därefter föll laget sönder. Luzhny flyttade till Arsenal, Kaladze till Milan, Rebrov till Tottenham – och Andrij Sjevtjenko till Milan. En hel karriär har hunnit passera sedan han senast stod i vitblå dräkt här på Camp Nou. Han har hunnit vinna Guldbollen, sätta den avgörande straffen i en Champions League-final och sedan ta med sig bucklan hem till Kiev och statyn av den avlidne Lobanovskij. Han har fört sitt Ukraina till VM-kvart, misslyckats i Chelsea och ryktesvis nu avstått från cirka 50 miljoner lönekronor för att kunna flytta tillbaka till Kiev.

Han kommer inte att göra något hattrick ikväll – men själv är jag väldigt glad att över att hinna se honom spela i Dynamo Kievs tröja innan han slutar. Även om han blev ofantligt populär i Milan är det här den klubb där han hör hemma.

/Erik Niva