För att förhala lite Budapest-packande en kvart till: Lite nyheter från Öarna.

Om ni haft förmånen att se en match eller två via Sky Sports den här säsongen så har ni ju också sett deras nya, hyperambitiösa sätt att presentera laguppställningarna.

Alltså, det är så här det ska se ut.

Sky har fått Premier Leagues samtliga spelare att promenera fram till kameran och se sådär lineup-hårda ut. Ja, med ett undantag då, så klart. Mannen som flinar i Big Man Duncans misshandlaransikte, mannen som hoppar groda mot Everton, mannen som åker smutstvättskorg med ett par kallingar över huvudet…

Ja, i all sin brijanta busighet: Mannen som är Jimmy Bullard.

För att vara en pajas är han en lysande fotbollsspelare. Eller tvärtom. Och om vi nu är inne på ämnet ”lysande fotbollsspelare” och tar en lite allvarligare väg så kan jag väl ge mig på lite hederlig grävjournalistik kring Fallet Eduardo.

Jag ställer mig, som bekant, på andra sidan om både Uefa och vår egen suveräne Peter Wennman i den här frågan. Av logistiska skäl lika mycket som ideologiska. Häxjakten på en enskild filmning är ett uttryck för både kortsiktighet (man kan inte videogranska allt) och en nordeuropeisk/brittisk fotbolls-chauvinism (sparka ner folk = manligt = okej, filma = mesigt = inte okej).

Men det var nu inte det jag skulle rapportera om. Arsenal har ju bestämt sig för att protestera mot Eduardos avstängning. Så långt är ni med. Men vilken sorts journalister vore vi om vi inte dessutom såg till att avslöja exakt hur Arsène Wengers protestbrev ser ut?

Precis. Den dåliga sorten. Så här är det – i all sin självklara wengerskhet: Arsenals protestbrev till Uefa:

 

/Simon Bank