Ni trodde att vi skulle lämna spelplanen fri för Sofi Fahrman et concortes när det handlar om rapporteringen från New York Fashion Week?

Naturligtvis inte.

Om vi nu får en rimlig chans att bygga broar mellan catwalken och Marco Materazzis bröstkorg så är vi födda såna att vi tar den. Eller ”vi”… det är väl mest jag. Erik Niva är fortfarande fast i straight-edge-övertygelsen att en t-shirt utan revolutionärt budskap inte är en t-shirt.

Men fallifall. Det var så här: Yohji Yamamoto visade i förra veckan upp sin gatukollektion inför nästa sommar, och på front row hittade vi modevärldens honoratiores vid sidan om världens kanske bästa människa (som vi återkommer till). Länge och väl ägnade sig välbantade modeller (inklusive Madonnas nya toy boy Jésus Luz) åt att visa kläder som man, om man ska vara snäll, kan säga blinkade mot nästa sommars fotbolls-VM. Om man vill vara elak kan man säga att de ställde sig och skrek fotbolls-VM så högt att man blev lomhörd.

Det var nationalsånger, det var fotbollsfärger, det var sydafrikanska och tyska tryck. Bortsett från någon märklig form av harembyxor var det kanske lite halvelegant färgsnyggt, men mest var det en vulgärtolkning av fotbollsmode, nåt slags postmodern variant med inspiration hämtad direkt från läktarna… i den japanska utgåvan av Playstation.

Jag gillar Yamamoto, men har svårt för Y-3-grejerna han gör med Adidas. Till slut fick vi en förklaring till varför det är så.

När visningen var över föll ett stort målnät ner, från tak till golv. Fem modeller kom in med Y-3-bollar i grälla kulörer, och slog varsin straff mot en frivillig fashionfotograf. Det finns bara 26 saker i livet som är bättre än att se när modeller – per definition perfekta, oantastliga varelser – bryter perfektionsillusionen för att göra saker; ramla, springa, skjuta en straff.

Deras hopsasteg fram till straffpunkten är ren catwalkskonst. Verfremdung, som vi brechtianer brukar säga.

Sen kom nästa steg, som gick en bra bit på vägen till att förklara varför det är svårt att se Y-3 som fotbollsmode. Yohji själv kommer in, bjuder upp Adidas-ansiktet Zinedine Zidane från front row – och slår själv en straff.

Det ser ut som ett utfall i fäktning när Yamamoto skjuter. Han är ingen fotbollskille. Han tolkar fotbollen utifrån.

Zizou hänger vänligt upp bollen i krysset (ett stort kryss, men ändå). Om Yamamoto vill förstå sig på fotbollsestetik hade han ju bara kunnat fråga honom.

/Simon Bank