Jag lever just nu mitt liv i ett flygplan. Efter rutten Valletta-Frankfurt-Stockholm-Milano ser jag fram emot de stora explosionerna, men inte mer än att det finns lite utrymme för att titta bakåt.

Vi har ju en söndag att summera.

Det går förstås inte att göra det utan att börja i Toscana, med Siena–Roma, med Albin Ekdal på bänken och med Daniele De Rossi mitt i skärselden.

Ni har precis hämtat er efter diskussionen kring Adebayors utfall mot Arsenal-klacken i lördags, det som fick oss att ta ett steg tillbaka, söka tydliga orsaksförhållanden och fundera över lämpliga reprimander. I går var Daniele De Rossi, med Roma och Rom tatuerat i hjärtat, på väg ut för att slåss med en hel curva i det normalt så stilla och snälla Siena.

Varför?

För fem år sen gick De Rossi in stenhårt i en tvåfotstackling mot Andrea Ardito i en cupmatch mellan Roma och Siena. Ardito bröt benet och missade resten av säsongen. Supportrarna har inte förlåtit honom, det blev till och med värre när han två år senare filmade fram ett rött kort åt Ezio Brevi. I går använde så curvan de vapen dem hade för att bryta ner världsmästaren/arvtagaren De Rossi.

Det var inga vackra vapen.

De senaste åren, långt efter tacklingen, har Danieles liv slitits isär i små bitar. Han, den födde rompojken, hade sin drömkvinna i hustrun Tamara (en tv-dansös, den perfekta fotbollsfrun i Serie A), hans pappa Alberto är en gammal Roma-spelare, han hade fått den ursöta dottern Gaia och tagit tröjnumret 16 för att fira hennes födelesedag. Bröllopet stod i maj 2006, ett par veckor före han vann VM (trots sin begränsade självbehärskning).

Kungariket var hans, och makten och härligheten i…

…i ett par lyckliga år. I fjol mördades Tamaras pappa Massimo Pisnoli. Två skott, ett i ansiktet och ett i ryggen. Det var inget vanligt mord, om det finns såna. De Rossis svärfar var en smågangster, och var skyldig maffian pengar för kokain, pengar som han försökte råna sig till. Efter en stöt mot en förortsbank (som, på riktigt, heter Den Gudomliga Kärlekens Kooperativa Kredit) avrättades Massimo av maffian.

Mordet tog familjen hårt. De Rossi själv tillägnade sin döde svärfar sina mål i en landskamp mot Georgien, men han lyckades inte hålla ihop sin familj. I vintras lämnades han av Tamara, och när paparazzi fångade honom med en ny kvinna häormveckan spekuleras det i om hon är ”flickan som ska få honom att glömma Tamara”.

Och så Sienas curva:

– De Rossi, come il suo suocero! De Rossi, du är som din svärfar!

– De Rossi, din mamma är en hora!

– De Rossi, dov’é il suo suocero?! Var är din svärfar?

Daniele De Rossi bar sig inte vackert åt under matchen, han och Totti var konstant på och protesterade mot domaren. Pressade honom, hånade honom. Siena ledde med 1–0 med arton minuter kvar, en halvsvajig Mexes kvitterade för Ranieris nya lag, men för De Rossi hade matchen börjat handla om mer än poäng.

Sångerna från läktaren hade tagit sig in, innanför tröjan. Med sekunder kvar fick Roma frispark, John-Arne Riise slog den så här.

Tre poäng till Ranieri, tre poäng till Roma, tre poäng till Riise.

Och Daniele De Rossi hade bara börjat slåss.

•••

Ja, och så resten då.

I stöveln fortsätter Fantantonio Cassano att förklara varför han ska spela landslagsfotboll. Samp spelade med tio man, men med Cassanos geni behöver man inte mer.

Här i stan smekte Sammy Eto’o iväg en passning åt Katalonien till (en inverterad kopia av Adrianos lördagsmål, dammit!), medan Milito bara gjorde det som behövdes. I Friulien handlade det mesta om Di Natales finfina hat-trick mot Catania, men vi växlar in det mot Floro Flores superavslut istället. Undrar ni a) varför man inte ska släppa till enkla inlägg mot Fiorentina och b) hur det går till när man nickar så har ni båda svaren här, levererade av Alberto Gilardino.

Söderöver fick vi svaret på hur det kan låta i radio när Igor Budan ger Walter Zenga respit i… ska vi säga en vecka till? 1–1 mot Bari räcker inte för Zamparini. Och till sist ska ni absolut jobba er igenom hela referatet från serieledande Genoa vs Napoli. It was that kind of game.

•••

Genom Ligurien och över gränsen då. Unga Monaco sköt hål i både Coupet och PSG:s topptankar och Sylvain Marveux lyfte ett Petter Hansson-styrt Rennes samtidigt som ASSE kom ett steg närmare att inse att Alain Perrin inte kommer att lyfta dem någonstans alls.

Och Auxerre–Nice ska ni se bara för att se Cedric Hengbart visa att det faktiskt går att dubbel-konstsparka in mål också.

•••

Från öarna ska vi rapportera om hur Gabby Agbonlahor och Martin O’Neill med gemensamma krafter nickade in 1–0 för the Villa i det 107:e derbyt. And did they NOT like that.

I London visade Tim Cahill återigen vem som är världens längdrelativt sett bäste huvudspelare. Men det hjälpte alltså inte alls.

…och citronsorbet-tröjor eller inte – det verkar faktiskt som om dimman på allvar håller på att lätta över Tyne.

Holland kan vi snabbspola:

Kennedy Bakircioglü fick chansen både av Martin Jol och NAC:s försvar, han tackade och tog emot med en assist och ett mål. Matchens behållning var annars Jan Vertonghens Arie Haan-immitation för 2–0.

SÅ ska man slå en frispark, säger ni? Jo, säger jag. Eller så här, som Jonathan De Guzman gjorde för Feyenoord.

…eller så här, som Mallorcas Madrid-producerade mittfältare Borja Valero gjorde i Villarreal.

Söndagens spanska bidrag i dunderhonungsklassen kom annars från Tenerife-pojken Ricardo, som sänkte Osasuna på det här viset. Eller, det gjorde det vid närmare eftertanke inte alls, eftersom Depor-brassen Felipe Luís var ännu värre.

•••

Från Brasilien väljer vi ett lite udda inslag. Ni har förstås noterat att gamla fina Fluminense inte blev ett dugg bättre av att plocka hem Fred, och att de nu ligger och skämsskvalpar på jumboplatsen.

Ska man då göra highlights-paket från deras matcher?

Närå, här är sammanfattningen av de sämsta bitarna av nattens 0–0-match mot Botafogo. Low-lights. Good fun.

Och om vi så ska knyta ihop paketet ungefär där vi började, med spelare som vill slåss – så kan vi ju inte låta bli att undra vad det är med David Beckham och Dallas.

Så här såg det ut när han spelade mot dem i våras.

Och så här såg det alltså ut igår.

– Det hade varit bättre om vi visat samma glöd under själva matchen, buttrade Galaxy-basen Bruce Arena.

Resten var, som vanligt, bara om en kamp för att hitta rätt rubrik.

Jag tror att vi slutar där.

/Simon Bank