Men se på fan.

Det är en märklig dag i Budapest. Det är det nästan alltid, den här kombinationen av att vara en sann kulturstat med ett enormt intellekt, kombinerat med den moderna rollen som Europas Bangkok (sex, sex, stripp, sex) ger en lätt surrealistisk touch till hela huvudstan.

Men just idag är det speciellt. Budapest har lyckats planera in Pride-tåg, maraton och VM-kval inom ett par timmar, och det ställer vissa logistiska krav. Det flyter inte helt obehindrat. Avspärrningar överallt, sirener överallt, kravallpolis överallt.

Jag laddade med ett besök på en William Turner-utställning som undersökte hans italienska stråk. En cappuccio i solen, enskildhet, dagens tidningar, oerhört måleri, men också en permanent samling som var stängd just den här dagen. Fascist- och Pride-krocken gjorde att de tog det säkra för det osäkra. Nederlag.

Och fotbollen? Sverige? Det vet ni redan allt om. Jag sitter just nu med världens sämsta u-lands-stream och räknar in tre poäng för Kamerun i ödesmatchen mot Gabon. Det är en kvart kvar, de kommer att vinna.

Vad det betyder för Gabon, landet Gabon, får vi se. Det är två timmar kvar till avspark på Puskás-stadion, så jag nöjer mig med ett fint järtecken.

Det var så här: Kamerun slet ont, Gabon höll 0–0, VM-chansen var på väg bort för Le Guen, Eto’o och gänget.

Då slet sig Achille Emana loss i straffområdet, förbi en back på högersidan, dålig vinkel, högerfotsläge. Så drar han en vrist rakt upp i första hörnet, stenhårt.

1. Det var väldigt likt Zlatan Ibrahimovics mål i Budapest 2005 (bara sämre).

2. Emana är Johan Elmanders gamle lagkompis i Téfécé.

Make of that what you will. Sammy Eto’o har just gjort 2–0. Och Sverige ska snart spela VM-kval.

 

UPDATE: …och nu har Zlatan gjort mål också. Armenien-BiH 0–2 (73) Muslimovic. Optimismen flödar.

/Simon Bank