Ett sista fredagssvep genom de europeiska fotbollsmedierna innan vi verkligen börjar varva upp inför landskamperna?

Okejrå.

Vi har ju till exempel den småskvallriga artikeln i katalanska Sport, som kartlägger ”Zlatans nya liv”. Den är väl lite kul. Vi får ju till exempel reda på att:
* Zlatan föredrog att ta över Sylvinhos skåp i omklädningsrummet, snarare än att flytta in i Eto’os gamla.
* Att Pep Guardiola varje dag gör en poäng av att inleda träningen med att säga ”Hur mår du?” på italienska till svensken.
* Att Zlatan ”oväntat” har bondat med Leo Messi, så till den grad att de alltid äter vid samma bord på träningsanläggningen, tillsammans med Dani Alves, Rafa Marquez och Maxwell.
* Att han gillar termalbaden och bastun, ”kanske på grund av hans svenska bakgrund”.
* Att han är så ambitiös på träningarna att han alltid lämnar passen sist, efter att ha stannat kvar och skjutit lite extra på reservmålvakten José Manuel Pinto. Fliten har smittat av sig, och nu ska Dani Alves, Gerard Piqué och Bojan börjat ansluta sig till skotträningen. Men det är svensken som har bäst klipp. ”Han skjuter så hårt att det gör ont”, säger Pinto.
* Att han ofta ägnar minst en kvart framför spegeln innan han lämnar omklädningsrummet, och att han har en tatuering med någon sorts osynligt bläck vid naveln, som tydligen bara kan ses vid någon sorts uv-strålning. 

Så vet ni.

***

Inga tyngre nyheter då? Jovars, vad sägs om den här – Silvio Berlusconi tänkte ta och sälja Milan till den kontroversielle libyske ledaren Muammar Khadaffi. Det är vanligtvis trovärdiga La Repubblica som uppger att parterna diskuterade affären vid ett toppmöte i Tripoli söndags – dagen efter derbyförnedringen – och att en köpesumma skulle ligga någonstans mellan 600 och 800 miljoner euro.

***

Den bästa läsningen hittar vi i spanska As, som träffat Rubén de la Red, en fotbollsspelare i konvalecens. Det har ju gått snart ett år sedan den begåvade Real Madrid-mittfältaren segnade ner på planen under en match i spanska cupen. Sedan dess har han inte rört en fotboll.
– Jorge Valdano har sagt åt mig att klubben varit i kontakt med doktorerna igen, men att de fortfarande inte kan sätta ett namn på det jag drabbades av. De vet inte ens varför jag svimmade. Som en försiktighetsåtgärd är det beslutat att jag inte ska ägna mig åt någon fysisk aktivitet. Och där är vi kvar.
* Har det inte tagit för lång tid att få fram en diagnos?
–Mitt fall är väldigt ovanligt, eftersom alla tester gått bra. Men vi kan inte bortse från svimningen. Det krävs att vi är helt säkra på att det inte kan hända igen när som helst. Och det innebär att jag inte kan ta några risker.
* Elva månader utan svar. Hur påverkar det dig?
– Man lär sig att leva med det.
* Om vi går tillbaka till den 30 oktober ifjol. Vad minns du?
– Det var ögonblicket som förändrade mitt liv, och det kan jag aldrig glömma. Det var bara runt 25 sekunder jag var medvetslös. Jag låg i gräset. När jag vaknade stod alla runt mig, och jag förstod vad som hade hänt.
* Blev du rädd?
– Nej. Tro mig, jag var mer chockad, och kommer ihåg hur jag undrade: ”Varför ligger jag på gräset?”, samtidigt som doktorn sa åt mig att ligga stilla.
 * Har du sett bilderna?
– Många gånger.
* Vad känner du när du ser dem?
– En konstig känsla, som om jag ser hur något händer en annan person på tv. Jag kan inte fatta att det var jag som var där. Det är svårt att uttrycka i ord.
* Och nu har allt kommit upp igen, som en följd av det tragiska dödsfallet som drabbade Jarque.
– Ja, men han och hans familj har ju givetvis lidit större skador än mig. Jag hade mer tur, och sitter här nu. Det är väldigt sorgligt, och jag är så ledsen för honom och hans familj.
* Varför drabbar det här unga fotbollsspelare?
– En stroke kan drabba alla. Det finns inga åldrar eller yrken som är undantagna. Varför händer det fotbollsspelare? Det är inte det som är frågan. Plötslig död kan drabba dig i hemmet. Jag tror inte att det har att göra med att man spelar fotboll.
* I Italien har det antytts att det är dopning som ligger bakom.
– Det är absurt. Det finns massvis med exempel på cyklister som dopat sig, utan att något hänt dem. Och jag tror nog att det är jobbigare att sitta på den där cykeln än att göra det vi gör. Det är bara bullshit.
* Du är medveten om att det finns en risk att du aldrig spelar igen?!
– Jag antar det, men just nu kan jag inte tänka så. Jag strävar mot att få reda på vad det var som hände mig, och att det går att göra något så att jag kan spela igen. Framförallt vill jag få veta vad som gäller, så att jag kan stänga kapitlet. Att de säger: ”Du har det här, men du kan spela ändå”. Eller: ”Du kan inte spela, för det finns inget botemedel”. Tills dess så väntar jag.
* Vad skulle du göra för att få grönt ljus för att spela igen?
– Vad föreslår du?
* Klättra upp för Mount Everest?
– Om det är vad som krävs så börjar jag nu. Vad som än krävs för att kunna idrotta.

Vi önskar Rubén de la Red all lycka med klättrandet.

***

Till sist, den förmodligen roligaste bild jag sett i hela mitt liv. Just nu pågår ett sorts tränarsymposium i schweiziska Nyon. Såhär i kölvattnet av Eduardo-domen, Old Trafford-matchen och allt annat så är det förstås pikant att både Arsène Wenger och Alex Ferguson är där.

Ska de två ryka ihop igen – eller finns det någon i mitten som kan medla? Den här nytagna Getty-bilden illustrerar problematiken. Vem fan har sagt att det är enkelt att vara Uefa-ordförande.

/Erik Niva