Det slutade med en kram.

Ciro Ferrara och Lolo Blanc, de gamla backlinjebröderna, män bland män och ledare bland ledare, hade stått och styrt ute i spöregnet i 90 minuter plus stopptid och till slut kunde man inte ens få in ett A4-papper mellan dem.

1–1. Bra match, kompis.

Det var – Plasils offsidekvittering till trots – lättare att imponeras av les Girondins än av i Gobbi. En poäng i Turin är en poäng i Turin, och Bordeaux såg verkligen ut som ett vuxet lag. Snabba i att ställa om, både defensivt och offensivt, och med riktigt tung fysik.

Vädret ställde till det, förstärkte alla små misstag och gjorde det viktigt att göra fel saker på rätt plats. Felipe Melo tappade boll på fel plats ett par gånger, Legrottaglie och Chamakh också. Om Juve haft en mer konsekvent offensiv hade de snott matchen.

Mer då?

Jo, det här fanns i blocket:

…Gourcuffs uppvärmning var ett av kvällens största nöjen. Han körde ensam, med boll, dansade runt med sin låga tyngdpunkt och gjorde överstegsfinter. Sida till sida, som en slalomåkare. Så oerhört vackert.

…Giovinco kan säkert klippa ihop tio-femton fantastiska ögonblick under matchen, när han gör briljanta saker med bollen. Men han har inte Diegos eller, för den delen, Del Pieros dynamo, deras sätt att märkas över hela planen, hela tiden. I fem minuter här och var såg jag honom inte.

…men det var roligt att se Giovinco, 164 cm, inleda matchen med att gå in i en nickduell mot Alou Diarra, som är tre meter lång. Diarra fick frispark.

…Diego, förresten, satt tjugo meter upp på läktaren, bakom mig. När curva sud såg honom sjöng de hans namn, och han vinkade fint. Redan älskad.

…Cannavaro särklassig på planen. Och applåderad när han gick av. Måste varit dyr pizza han åt med alla capi.

…med en passiv anfallare (Amauri) och två offensiva mittfältare (Tiago, Marchisio) som aldrig lyckades bredda anfallen klarade inte Juve att pressa Bordeaux mer än väldigt sparsamt.

…Melo, däremot, är en av världens mest placeringssäkra mittfältare. Varje gång jag sett honom live slås jag av det, hur exakt han vrider på knappen för offensiv-defensiv genom att flytta sig tio meter åt ena eller andra hållet.

…Fernando gjorde sin bästa match på länge. Chamakh varken försämrade eller förstärkte sina chanser att bli köpt av Juve.

…och så missade ni en erhört rolig scen när Juve precis kommit in efter paus. De står och väntar på Bordeaux, och splittras direkt upp i små, animerade diskussionsgrupper. Grosso, Buffon och Cannavaro pratar försvarspel, Felipe Melo, Marchisio och Giovinco snackar spelbyggnad, och anfallarna står mest och vevar med armarna.

Så ser den snabba rapporten från ett drunknande Turin ut. Vi avslutar den med att buga oss för mannen som alltid räddar Silvio Berlusconi när Silvio Berlusconi behöver räddas. Super-Pippo Inzaghi är alltså nu bara ett mål efter Gerd Müller i ligan över Europa-mål. Ja, och så med betygen då:

Buffon +++

–

Cáceres ++

Legrottaglie ++

Cannavaro ++++

Grosso ++

–

Felipe Melo +++

Tiago ++

Marchisio ++

–

Iaquinta ++

Amauri +

Carrasso ++

–

Chalmé ++

Ciani ++

Planus ++++

Trémoulinas ++

–

Fernando ++

Diarra +++

–

Plasil +++

Gourcuff +++

Wendel ++

–

Chamakh ++

 

/Simon Bank