Det här är ju så fullständigt otroligt att det inte går att skriva, att det inte ens går att förstå.

Sånt här händer inte.

Ändå händer det svenska landslaget gång efter annan. Och ändå händer det Zlatan Ibrahimovic mest hela tiden.

Vilken komplett och totalt osannolik upplösning på en match som redan hade hunnit bli ologisk.

Äntligen var ju det riktiga Sverige tillbaka, och gjorde en helgjuten attitydsinsats. Från första minuten gick ett fokuserat landslag in och tog jobbet, gjorde det som behövde göras. Här var det löpningar utan boll, press och understöd, positioner långt fram i banan, noggrannhet på fasta situationer, ett kompakt lag som trängde ut ungrarna i banan – ett lag där spelarna gjorde varandra bättre. Sverige visade auktoritet, drog fördel av all den där kvalrutinen som faktiskt gjorde så att.

Det var det Sverige som vann med 2-0 i Polen hösten 2003, det Sverige som slog Spanien med 2-0 hösten 2006 – det var Lars Lagerbäcks landslag när det är bra. Det fanns ett enda fel med den här laginsatsen, och det var att vi inte såg till att döda den här matchen någon gång mellan matchminut 8 och matchminut 80.

Men sedan kom den där olycksaliga, ödesbådande straffsituationen. Och vad ska man säga?! Jag förstår att domaren blåser. Det var en klumpig tackling av Rasmus Elm i en situation där han inte behöver göra den – och det går inte att klandra den italienske domaren för att han tar det enkla alternativet och ger hemmalaget sin straff.

Att jag själv tycker att regeltolkningen är överdriven och att det generellt blir alldeles för många straffar som ger för stora konsekvenser – det är en diskussion som vi får ta en annan kväll. Det passar sig riktigt inte här och nu.

Men vem fan bryr sig? När stopptiden var över så rikoschettade Zlatan Ibrahimovic in ett fullständigt absurt segermål i samma bur där han bombade oss till Tyskland för nästan prick fyra år sedan.

Vem fan bryr sig om en onödig straff, när Sverige har vunnit i Ungern med 2-1, och en brasse har givit Portugal ett sent kryss i Köpenhamn. Exakt vad det betyder i en resultatmatris med dussintalet variabler och Danmark och Portugal och minst dåliga grupptvåor har inte min dator gigabytes för att räkna fram – men jag är inte dummare än att jag begriper att en sådan här vettlös vinst faktiskt är värd mer än tre poäng inför den återstående kvalhösten.

Där vi kom in i den här matchen med ett Sverige helt utan rytm och rörelseriktning har vi nu ett lag med sådant flyt att det känns som att det kan surfa hela hösten lång.

Drömmen lever.

***

Just det, ja. Betyg ska ni också få: 

Andreas Isaksson +++
Mikael Nilsson ++
Olof Mellberg ++++
Daniel Majstorovic ++++
Behrang Safari +++
Rasmus Elm ++
Anders Svensson +++
Kim Källström ++++
Samuel Holmén +++
Johan Elmander ++++
Zlatan Ibrahimovic +++

/Erik Niva