Samtidigt som Simon Bank listade knattebrorsor med talang dök nya When Saturday Comes upp med historien om Arkadiusz Trochowski.

Snubben är alltså storebror till Piotr Trochowski – landslagsmittfältare som spelar för HSV – och spelar själv för Sportclub Europa 1992, långt ner i den tyska seriepyramiden. Han har det inte lätt. ”Knubbig, och med ett ansikte som ser ut som ändan på en långdistanscyklist som glömt att sätta på sig de stoppade shortsen”, beskriver WSC generöst hans uppenbarelse, innan de kompletterar med berättelsen om hur han regelbundet blir utbuad och förolämpad under sina matcher.

Hans brott? Att han inte är sin bror.

Mer inspiration behöver jag ju inte för att knåpa ihop en anspråkslös liten lista. Vilka får vara med? Jo, fotbollsspelande bröder till fotbollsspelande världsstjärnor.

Listan är ju på intet sätt komplett, och det är avsiktligt. Det finns hundratals mer eller mindre berömda brödrapar därute. Det jag har gjort är att jag letat efter bröder till väldigt, väldigt kända fotbollsspelare, som själva haft helt anonyma eller fullständigt misslyckade proffskarriärer. De måste alltså ha varit proffsspelare själva – det räcker inte att de har kickat lite boll hemma i parken – men ska inte ha kommit upp på en så framgångsrik nivå att de ens är nära att mäta sig med sina bröder.

Jag ser det som mitt ode till männen i skuggorna.

Hugo Maradona
Napolis president Corrado Ferlaino kände nog att han inte hade något val när Diego Maradona kom med uppmaningen våren 1987. Klart att Napoli skulle köpa Hugo Maradona också, trots att kvoterna för utländska spelare var så små. Ferlaino var inpresssad i ett hörn, men löste det som den dealare han var. Först mjölkade han ut all pr som fanns ur affären – sedan skickade han omedelbart iväg Maradona Jr på lån till Ascoli. Där fick argentinaren tre starter och ett tiotal inhopp – noll mål – innan han skickades vidare till spanska Rayo Vallecano och österrikiska Rapid Wien utan att lyckas över huvud taget. ”Det enda som påminde om Diego Maradona var hårfärgen”, observerade någon. Till sist fick Hugo Maradona en viss framgång i japanska Avispa Fukuoka. Senast siktad som tränare i Puerto Rico för några år sedan.

David Eto’o
Zlatan Ibrahimovic hamnade i Samuel Eto’os Barcelona – och lillebror David Eto’o dök upp i Zlatans Malmö. Skillnaden var bara att Eto’o den yngre inte fick stanna. Efter ett kortare provspel för Malmö FF skickade dåvarande lagledaren Bosse Nilsson honom vidare ut i Europa. Via Frankrike och Schweiz och Ukraina och Grekland återvände David Eto’o till sist till Spanien. Han spelar center för CF Reus Deportiu i fjärdedivisionen – och färgar då och då håret blont för att slippa förväxlas med sin storebror.

Joël Cantona
Samtidigt som Eric Cantona revitaliserade engelsk fotboll och Manchester United kämpade hans lillebror på i Peterborough United och Stockport County nere i de lägre engelska divisionerna.
–  Innan dess hade jag varit i ungerska Ujpest och belgiska Antwerpen. Det var intressant för mig att upptäcka andra fotbollskulturer. Det var inte alltid lätt att vara lillebror till en så stor personlighet, men jag försökte aldrig dölja det. Jag är också en Cantona.
I slutet av sin spelarkarriär fick Joël Cantona någon form av upprättelse, då han faktiskt fick göra ett 20-tal matcher för det Olympique Marseille som var hans och hans brors spirituella hem.

Joël Drogba
Har samma kroppsbyggnad som sin storebror, spelar på samma sätt – är bara så väldigt mycket sämre. Var på provspel i Leyton Orient våren 2007, men var aldrig särskilt nära ett kontrakt. Ratades i samma veva av St Pauli i Tyskland och NK Zagreb i Kroatien. Senast siktad i ukrainska Metallurg Donetsk, men 24-åringen är idag klubblös. Familjen Drogba har även en ännu yngre bror – Freddy Drogba – som tillhör franska Le Mans. 

Eddy Baggio
Växte upp parallellt med sin storebror Roberto Baggio i Fiorentinas ungdomsakademi, men lyckades aldrig bryta igenom upp till a-laget. Släpptes iväg till Serie C-klubben Palazzolo, och sedan började en 15 år lång turné genom de lägre italienska divisionerna. Eddy Baggio representerade klubbar som Prato, Giorgione, Salernitana, Spezia och Portosummaga – men nådde aldrig Serie A. Har 86 Serie B-matcher som främsta merit. Spelade professionellt så sent som i våras, då i Sangiovannese. 

Digão
Lillebrorsan som blev inbjuden i Milan-familjen eftersom Kaká skulle hållas på bra humör. Fick till och med göra ett – helt obefogat – Serie A-inhopp i mars 2008. Nu när Kaká lämnat Milan är frågetecknen över Digãos karriär många. Förra säsongen tillbringade han i belgiska Standard Liège, men där fick han bara göra ett enstaka inhopp. Provspelade för tyska Freiburg i somras, utan att erbjudas kontrakt. Är nu utlånad till Serie B-klubben Lecce, där han hittills inte fått spela alls. 

Paul Terry
Ett undantag på den här listan i och med att han är storebror, men Paul Terrys historia är så underbart deprimerande att han måste med. Varje år håller familjen Terry tävlingen ”The Terry-Terry Cup”. Den handlar om vem av bröderna som ska göra flest mål under säsongen. Storebror Paul är alltså mittfältare, först för Yeovil Town och nu för Dagenham & Redbridge. Lillebror John är mittback för Chelsea. Ändå har John Terry lyft ”The Terry-Terry Cup” mer än tio år i rad, vartenda år den arrangerats.

Rhodri Giggs
När han var ungdomsspelare med Torquay United gick han under namnet Rhodri Jones för att slippa jämföras med sin storebror, men raserade sedan själv alla försök till lågprofilstillvaro. Där Ryan Giggs byggt sig en 20-årskarriär på toppen genom lågmäld, skötsam professionalism gick lillebror Rhodri en annan väg. När han hade ett break från fotbollen fick han sparken från sitt jobb som mäklare eftersom han sålt kokain till en journalist från News of the World. Han jobbade sig tillbaka till fotbollen, fick ett kontrakt med walesiska Bangor City, men dömdes till nio månaders fängelse efter att ha misshandlat en man på en nattklubb i Manchester. Den största och lyckligaste tiden i Rhodri Giggs karriär kom sedan när han värvades av FC United. Precis som sin storebrorsklubb kunde nu FC United stoltsera med en Giggs på yttern, om än på högerkanten. 

Carl Hoddle
Carl Hoddle lyckas aldrig få en plats i Tottenhams a-trupp, utan gav sig istället ut på en resa genom de lägre engelska divisionerna, med Leyton Orient och Barnet. När han spelade i Barnet lottades de mot Chelsea i FA-cupen – samma Chelsea där storebror Glenn Hoddle just då var spelande tränare. Efter en fotbollskarriär i skuggorna alternerade sedan Carl Hoddle mellan att sälja begagnade bilar och driva en pub. Ifjol dog han – redan som 40-åring – efter att ha drabbats av artärbråck i hjärnan. Han får en plats på den här listan, eftersom även de bortglömda förtjänar att bli ihågkomna.

/Erik Niva