Är ledig idag, så jag ville egentligen inget särskilt.

Skulle bara nämna att jag snubblat över Mark Wards bok ”From Right Wing To B Wing”, historien om den här gamla högeryttern som spelade för West Ham, Man City, Birmingham och Everton precis när engelsk fotboll gick in i Premier League-eran.

Det finns mycket att säga om boken. Ward är ju inte ihågkommen som fotbollsspelare längre, även om jag själv har ett klart minne av honom (jag gillade yttertypen). Numera är ju Mark Ward känd som fånge NM6982 på Kirkham-fängelset i Lancashire. Efter karriären föll han in i det som brukar beskrivas som fel sällskap – Ward är från samma Huyton som Steven Gerrard och Joey Barton – och dömdes till åtta års fängelse efter att polisen hittat fyra kilo kokain i hans hus.

Han avtjänade fyra år innan han släpptes.

Det finns mycket att skriva om den här boken – om hur man präglas av en uppväxt i Liverpool, om livet på andra sidan fotbollen, om hur det är att vara välkänd i ett fängelse – men det är för en annan, icke-ledig dag.

Idag nöjer jag mig med att återge hur det kan gå när en old school-man som Ward konfronteras med dagens fotbollsspelarkultur. Zlatan Ibrahimovic var ju varken den förste eller den siste som tatuerat den där 2Pac-frasen om att ”Only God Can Judge Me” på kroppen. Turkiske landslagsspelaren Metin Tümer har gjort det. Brittiska wagsen Danielle Lloyd och Jodie Marsh har gjort det. Och den gamle Altrincham-anfallaren Leroy Chambers har gjort det.

Mark Ward fick en chans som manager för Altrincham 2001. Han gillade inte Chambers tatuering.
– Only God can judge me? I judged him after five minutes – and sent him on loan to Frickley Athletic.

/Erik Niva