Eftersom dam-EM-skribenten Erik Niva varit upptagen med illvilliga fotomontage får vi andra kliva in och ta vårt ansvar.

Det spelades alltså final igår, Arsenal-produkten Kelly Smith gjorde turneringens bästa individuella prestation när hon reducerade till 3-2, men det gjorde ju varken till eller från. I en final som var späckad av hela skalan av drömmål så mosade Tyskland motståndet med övertydliga 6–2.

Det var lite synd, damfotbollen hade mått utmärkt av ett guldförstärkt England, men om jag nu ska lyfta fram en lite kuriös detalj för EN GÅNGS SKULL så fastnar jag för det som händer sisådär 7,20 in på det här technotryfferade klippet.

Vadå, tänker ni. En buckla, en pamp, konfetti?

Jo, det är pampen som är grejen. Michel Platini gör sitt bästa för att förtjäna applåder från den ideologiska institutionen på den här bloggen, men om vi ser till det rent nationellt fotbollsmässiga så har han ju inte gjort något vidare jobb de senaste åren.

Alltså: Platini är as French as they come. Han älskar sitt Frankrike, och han har slagits med Tyskland mest hela karriären. Så får han toppjobbet som bas för hela den europeiska fotbollen – och vad gör han?

Ja, inte fan delar han ut bucklor till fransmän och fransyskor i alla fall.

Platini tog över sin post 2007, när Frankrike alldeles nyligen hade kånkat hem EM för både U19 och U17. Sedan dess har det delats ut 24 europeiska storpokaler (Champions League, Uefacup, Supercup, EM, U21-EM, U19-EM för dam och herr, U17 för dam och herr).

Hur det gått? Tja, det ger en fingervisning både om styrkeförhållandena i europeisk fotboll och om Platinis presidentskap:

Tyskland har vunnit 7 titlar.

…Spanien 7 titlar.

…Italien 3 titlar.

…England, Ryssland, Ukraina 2 titlar.

…Holland 1 titel…

…och Frankrike inte en enda.

Så när vi nu lämnar Dam-EM så gör vi det med en fråga så god som någon:

Var det verkligen det här du ville med ditt nya jobb, älskade Michel? Slåss med Arsène och dela ut pokaler till Horst Hrubesch?

/Simon Bank